Jag vaknar där stjärnor föll, Med hjärtat stilla, men ändå full. Vägen tyst men fylld av kraft, Som om tiden själv tog mig i sitt saft. Ett rop i mörkret, mjukt och rent, En röst jag följde, evigt lent. Drömmen stark men vägen lång, Men i min själ fanns ändå sång. Vindens löfte, bär mig hem, Genom stormen, mot mitt namn. I varje steg, en stilla tro, Att sanning växer där jag går nu. Rättens ljus är inte högt, Men viskar stilla där det är trångt. Med ögon klara och hjärta fri, Byggs en värld som kan bli ny. Jag har sett vad andra dolt, Känt en eld som aldrig sålt. I varje möte, varje skratt, En framtid formas, tyst och matt. Vindens löfte, bär mig hem, Genom stormen, mot mitt namn. I varje steg, en stilla tro, Att sanning växer där jag går nu. Om jag faller, faller jag lätt, Med vinden som viskar allt jag sett. Inte för ära, bara för frid, En viskning kvar av min livstid.
