Sven “Doom” Brådd – Skotarens förbannelse (Remastered x2)

[Vers 1] Djupt i Närpesmörkret, där granarna står tätt, där mull luktar diesel och kaffet smakar svett. En gammal man med stål i blicken, han startar sin Deere – världen får nicken. Han har sett fler vindfällen än nån präst har sett grav, och ingen skotarpojke får stå där utan huvud skav. För Sven ”Doom” Brådd, han jobbar än, fast kroppen knakar som gammalt trä i spänn. [Refräng] Sven Doom Brådd! – Skogens maskinprofet! Han klyver natten med såg-kedjornas sken! Sven Doom Brådd! – Ingen jävel hänger på! När skotarn når ikapp, ja då går helvetet på! [Vers 2] Han lägger virket kors och tvärs i nattens dimma, som om Ragnarök själv har stigit upp en timma. Skotarfällor gömda i mossens gap, och skotarn svär, tappar takten, blir ett dårskap. ”man Ska int klaga, man ska ba köör!” muttrar Sven Doom med flin, med termos, oljedoft och grin. Han har sagt sen sjuttiotre: ”Nog slutar ja snart”, men där sitter han än, med sin pension oklart. [Refräng] Sven Doom Brådd! – Skotarns förbannelse! Han kör genom terräng av varenda sort han ser! Sven Doom Brådd! – Ett mekaniskt spöke! När du ser hans virkes-högar vet du: den som kommer svära om det här är BO-GÖTE! [Bridge – talad, nästan som en predikan] ”När jag dör, låt mig vara kvar i hytten. Tryck på ’start’ och låt mig gå. Ska klyva min sista gran, innan helvetet får snö.” [Gitarrsolo / breakdown] [Refräng x2 – sista med kör] Sven Doom Brådd! – Kung av gran och stål! Hans blod är hydraulolja, hans hjärta en kolv! Sven Doom Brådd! – evig i sin tron, en man, en myt, en legend i sin zon! [Outro – lugnt, med akustisk gitarr] Och när morgonen gryr och radion tystnar bort, står skotarn fast i ett virrvarr så hårt. För Sven Doom Brådd var här inatt – och lämnade skogen… i fullkomligt skratt.