Du sa att du ville – men inte att du ångrar La din skuld i mitt knä som om jag bett om den Du kallade det mod att skriva – jag kallar det fegt För när det brann var det alltid jag som stod kvar Du klär dig i skam när det passar dig Och kallar det självrannsakan Men det enda du ville Var att höra att det är lugnt Du ville nåt, men inte mig Inte ansvar, inte skuld Du ville känna dig bättre Men lämnade mig i smuts Du sa att du ville Men du sa aldrig att du såg Mig Du skrev som om din tvekan förtjänade respekt Som om ditt velande var nåt jag borde bära Men du hade redan valt – långt innan jag visste Det gör dig inte äkta, bara bra på att fly Du lindade in det i varma ord Men jag har frusit för länge nu Och varje gång du kallar mig stark Är det bara för att du slipper va svag Du ville nåt, men inte mig Inte sanning, inte bråk Du ville ha applåder Men inte höra vad jag såg Du sa att du ville Men aldrig att du såg Mig Du sa inte grattis – du sa förlåt till dig själv Strök dig mot mitt hjärta för att lätta din börda Men jag bär inget mer för dig Jag vet nu – vilja räcker inte, och du bevisade det Du ville nåt, men inte mig Inte närhet, inte vi Du ville inte vara skurken Men det var aldrig jag som svek Du sa att du ville Men du sa aldrig att du såg Mig
