Någonstans vid världens ände står en skugga utan ränder Trekantshatt och överbett Gröna fötter och filtbeklädd Någonstans där har den glömt sitt hus Hur kaktus luktar när den växer på grus Ett ilsket bi vars sting är snirkligt Midsommar drömmar i fickan så silkig Kom ner från din stubbe din märkliga gubbe Så sa fiolen som aldrig såg solen Koltrasten pekar mot horisonten Ibland kan man ana skuggan i rymden Där stjärnor slocknat och kappan bär tyngden En rosa trampolin utan ben eller matta Vid världens ände,den lugnaste vagga Ligger ett stenkast och väntar på luft Aningen dåsig och full av sunt förnuft Min stövel har sparkat en grönskande äng Nu vaknar skuggan till liv igen Tjo faderittan rittan rej Kritan på golvet hälsar dig Numera prickig,som katten och truten Ingenmansland får bestämma vem som är försluten Här är vi alla gula och blå Det kan väl hatten iallafall förstå Fiskfot och basfiol låter detsamma När skuggan tar fart och väggen rammar Kusten är klar,viskar ugglan i mossen Ålen klappar takten i den porlande forsen Tuggben och knas tratt står hand i hand För att sina känslor lägga band Bortom gräset slutar vi andas Allesamman måste vi ridåerna landa Tjo faderittan rittan rej Denna sagan var ej okej Godnatt din sill och sussa gott Imorgon kommer ett nytt hinkbrott
