(Den här är till dig men egentligen till mig) Nu möter du mörkret å de stora haven Sjukdomen jagar din ålderdom Du drömde din dröm gå nu å begrav den Kvar står du tom… dömd till vuxendom En slagborr genom hjärtats bunker Du trodde vi simma, men vi sjunker Vi växte upp den dagen, vårt nu blev då Alldeles blinda, kunde inte förstå Släpp allt du behållt! Ungdomen bar du som en uniform Skrattet som din innersta sköld Barndomen var en naken storm Ständigt avslöjad, alltid förföljd Vi tappade bort all vår ilska Våra röster kunde bara viska Vi väntade, vi veka å vilsna Å märkte inte att vi redan börjat vissna Men dina framflyttade positioner å nätverk Gav inget skydd när dina föräldrar försvann Så du bar vidare på generationers växtvärk När rädslan till slut över dig vann Liv är krig du aldrig vinner Den föråldrade försvinner Förbered dig på förändring En total, sista, utlämning Släpp allt du behållt! Nu ber jag om en sista revolt Så brinn! För dom levande, för ditt ljus! Bränn ner ungdomens hus!
