[Vers 1] I björnens land, i nordisk skog, där mjuka tassar smyger, vakar Ville, smidig och stolt, med klor skarpa som pilar. Men långt i söder, hörs ett vrål, från Danmarks vilda skara, de seglar hit med yxor högt, men Ville sitter lurande kvar. [Refräng] Klös – fräs, fräs en gång till! Danskar skälver, norrmän flyr. Ville Viking slukar sin sill! Ingen rår på kattens bestyr! [Vers 2] Kung Harald Blåtand kom i hamn, med rödskägg, öl och skrän, han ropade: "Ge oss ert guld, trälar och män!" Men Ville smög på stilla tass, och spände ryggen rak, sen klöste han Haralds task, och satte honom i kras! [Refräng] Klös – fräs, fräs en gång till! Danskar skälver, norrmän flyr. Ville Viking slukar sin sill! Ingen rår på kattens bestyr! [Vers 3] När Harald föll, de såg sin chans Norrmännen for i vikingamod De ropade: "Vi tar er nu!" Ej anade de Villes villebråd Ville smög sig fram på mjuka tass, flög han fram i vild attack Sen klöste han sönder deras mast Och vågorna tog dem i hast! [Mellanspel] [Brygga] Så nu står han på bergets kant, med svansen högt i vinden, han lurar där, en katt i natt, Och runor vittnar om hans dåd [Refräng x2] Klös – fräs, fräs en gång till! Danskar skälver, norrmän flyr. Ville Viking slukar sin sill! Ingen rår på kattens bestyr!
