Sämst på allt

Alla andra springer… Jag står kvar. Jag ser mig själv… Som ett trasigt svar. Jag är sämst på allt... En skugga av mig själv, ingenting har jag kvar. Varje chans jag fått har jag kastat bort. Viskar om att försöka men tystnar så fort... Faller!!! Griper efter inget... Faller... Fångad av mig själv. Sämst på allt, en trasig ton… Ett misslyckande av kött och blod. Sämst på allt, kan inte fly!!! Är jag ens värd att kallas "vi"? "Varför ens försöka? Du når ändå aldrig fram..." Alla runt mig lyckas, de skrattar högt... De bygger sina världar medan min har dött. Jag söker svar i spegeln men möter bara skam, Ett tomt skal som blöder... ett stumt fördömt namn. Rasar!!! Fångad av min ångest... Rasar... Jag är mitt eget fall. Sämst på allt, en trasig ton… Ett misslyckande av kött och blod. Sämst på allt, kan inte fly!!! Är jag ens värd att kallas "vi"? [Instrumental break] Vad om jag slutar kämpa? Om jag accepterar det jag är? En skugga… ett ingenting… Kanske tystnaden är mitt svar… Sämst på allt, en trasig ton… Ett misslyckande av kött och blod. Sämst på allt, kan inte fly!!! Är jag ens värd att kallas "vi"? Sämst på allt... Sämst på allt... Sämst... på... allt...