Du förnekar dig aldrig

[Verse 1] Du förnekar dig aldrig, sa mor när hon levde med kaffet på spisen och sot på sin hand Hon sa det till prästen, till brevbärarn, katten och varje gång någon försökte förstå varann Hon sparade kvitton från nittonåttitre i burken där andra förvarade sylt Och när jag frågade varför hon gjorde så sa hon: "Det blir viktigt när allting blir skyllt" [Chorus] Du förnekar dig aldrig så håll fast vid ditt namn Även när huset står tomt och ingen tar dig i famn Du förnekar dig aldrig det var hennes refräng Nu säger hon det genom askan som fastnar i min gamla säng [Verse 2] Hon kallade måndagar för små katastrofer och söndagar för lånade år Hon gömde en sked bakom tavlan i hallen och sa att den visste precis var vi går Hon skrev sina drömmar på baksidan av räkningar men betalade aldrig för lugn När jag bad henne tala om vad hon egentligen menade sa hon: "Fråga inte så mycket, min unge, var tung" [Chorus] Du förnekar dig aldrig så håll fast vid ditt namn Även när huset står tomt och ingen tar dig i famn Du förnekar dig aldrig det var hennes refräng Nu säger hon det genom askan som fastnar i min gamla säng [Bridge] På köksbordet låg hennes sista lilla lapp: "Glöm inte vädra, men släpp aldrig in nån" Jag läste den tre gånger och skrattade till för mor var mor, även när mor var ett frågetecken [Verse 3] Nu står urnan på hyllan bredvid hennes radio som fortfarande brusar när natten blir blå Jag frågar vad meningen var med de orden men hon svarar som förr: "Du får väl se när du går" Så jag tar på mig kappan och går ut genom dörren med hennes konstiga visdom i blodet nånstans Och om någon frågar vem jag försöker vara säger jag: "Ingen särskild. Men jag vägrar försvinna ibland." [Final Chorus] Du förnekar dig aldrig så håll fast vid ditt namn Även när huset står tomt och ingen tar dig i famn Du förnekar dig aldrig nu förstår jag till slut: Man kan vara full av hemligheter utan att ljuga om vem man var förut [Outro] Du förnekar dig aldrig... sa mor, och askan föll tyst