Vers 1 Perrongen var tom fast staden var vaken ett tåg stod stilla som om det lyssnade Du bar en kappa som inte var ny och ett namn du inte använde En man vid kiosken läste samma blad om och om igen, utan att bläddra Du såg på klockan, sen på mig som om tiden var något vi kunde förhandla Vers 2 Kalla händer runt varsin kopp du sa: “Inget här är som det låter” Ett papper vikt till fyra delar med siffror som inte betydde nåt Staden låg nära en annan värld där murar drogs upp med penna och rädsla Varje steg vi tog var registrerat även de som aldrig hände Refräng En natt i München – vi visste för mycket två liv på vänt i ett delat tryck En natt i München – ett val, en chans din blick sa spring, men stanna nånstans En natt i München – innan gryning allt vi var blev till tystnad och riktning Vers 3 Rummet var kalt, gardinerna dragna en radio stod på utan röst Du sa mitt namn som om det var fel som om det redan var löst Ett tåg gick söderut före ljus du gick åt ett håll jag inte fick ta Du sa: “Minns mig som jag var nu” inte som den jag måste va Refräng En natt i München – ett delat land två hjärtan gömda i samma hand En natt i München – jag sa inget mer för sanningen vägde mer än begär En natt i München – när dagen kom var du redan historia, redan om Stick (viskat / låg röst) “Om de frågar vem jag var säg: någon som reste Bränn pappret Lär dig leva med resten.” Refräng (sista, långsam) En natt i München – jag ser dig än i varje avgång, i varje igen En natt i München – ett liv på lån en kärlek i siffror, utan nation Outro | Am | F | C | G | Ett tåg. Ett namn. Ett land som aldrig var helt.
0/500