[Verse 1] Vid stigen där så många går, syns en liten blå blomma. Inte större än en tanke, men den lyser där den står. Den frågar aldrig någon, om någon ser den eller ej. Den öppnar sina kronblad, som om dagen väntar på den. [Verse 2] Lite längre bort i tiden, står det gamla trädet kvar. Den har burit många vårar, och den minns de år som var. Den berättar inga sagor, den behöver inget namn. Men dess grenar håller vinden, och dess rötter håller marken varm. [Chorus] Den lilla blå blomman, som blommar just där den är. Det stora gamla trädet, som alltid står kvar. Två olika liv tillsammans, under samma himmel blå. Det lilla och det stora, som lär oss hur vi ska förstå. [Bridge] Kanske är det inte styrkan, som visar vad vi är. Kanske finns den största skönheten, i det enkla som finns här. [Final Chorus] Den lilla blå blomman, och trädet som står kvar. Två röster från naturen, som sjunger samma svar. Livet är de små ögonblicken, som vi nästan går förbi. Men när vi stannar upp och ser dem, får vi veta vad de vill säga oss.
