Årstiden och livet Så börjar alltid åren med kyla, is och snö. Men snart så kommer våren, då smälter allt till tö. Och djuren går ur iden, det börjar dofta hö. Den riktigt sköna tiden med fåglar i lång kö. Sen kommer sommaren åter, och allting börjar gro. Vad fint små fåglar låter, de reder sina bo. Då solens strålar, tindrar, och värmen är så go. Då bör väl ingen hindra att sätta sig till ro. Sen kommer åter hösten, och skördar får man ta. Man får den lilla trösten, det blev ju ganska bra. Sen ska man reda jorden med hacka och med grep. Så vill jag tyda orden, fast alla har sitt knep. Sen höstens kalla vindar som blåser löven bort. Från träd till alla grindar, det flyger ganska fort. Då blir marken täckt av höstens gula blad. Men allt blir återväckt till nästa års parad. Jag skriver om ett år i denna hårda tid. Vi önskar fred vart år, men det är bara strid. Där markens herre bor, där vilar evig frid. Där kärlek är så stor, där uppstår ingen strid.
0/500