[singer A] Ord från min mun. Precis så ska denna heta. Därför att denna text är inspelad för att kunna göra en låt, snart. Jag vill berätta lite om mig själv och vad jag egentligen håller på med här. Jag är inte ensam i ordets rätta bemärkelse, men jag är ensam i mitt skapande av musik. Och det tycker jag är bra. För om man ska vara flera som ska bestämma hur det ska låta, vilket budskap man vill ha och vilken musikstil man ska göra musiken i, då blir det plötsligt flera olika viljor. Och det kan bli lite problematiskt. Därför är det bra att kunna göra allting själv. Jag har en hjärna. Jag har fantasi. Jag har livserfarenhet. Jag har humor. Och jag har talets gåva. Men det jag har mest av, mest av allt, så har jag förmågan att vilja ge till andra. Den som kan ge och får lov att ge någonting bra till andra, den individen har det bra. Jag skulle inte vilja vara tvärtom. My precious, alltså. Riktig lycka delar man med sig av. Och musik för mig, när jag får till det, så är det ren lycka. Jag gör musiken på mina egna villkor. I min egen takt och så som jag vill att den ska kunna lyssnas på. [melodic interlude] [singer B] Mina stereoöron vill inte lyssna på exempelvis möget på Melodifestivalen. Böneutrop allt det där vålds bejakande orten skitet dom kraftigt pigmenterade så kallade gangsta stönande artisterna tvingar på oss Radiolyssnare idag. Jag är gammal som fan och jag gillar lite äldre, finstämd musik. Klassiskt. Syntar. Elektronisk musik. Orientalisk, Rysk, Kinesisk, ganska osvenskt med andra ord, och radion har jag stängt av. Reklam, skrik, och böneutrop ger mig nämligen Öron Aids. Ja, Öron Aids, och hör sen! Man får inte nämna några artister. Men det finns en svensk artist som i sitt namn har ordet type. T-Y-P-E. Den typen av glad musik gillar jag, men jag lyssnar inte på den lika oftai dag. Idag ska vi försöka göra någonting av den här texten som är inspelad. Nu ska den transkriberas och tonsättas. Så får vi se vad det blir av det. Toodeloo.
