Under diskbänken Text och musik: Björn Wadström I ett klassrum där han skulle växa, drömde han om rader, ord och sång. Men i hörnet satt han tyst och rädd, och dagen kändes alltid lång. Han gömde sig under diskbänkens skugga, så liten, ensam — ingen förstod. Och skolan lovade att ta ansvar, men glömde hans rädsla, hans ord och hans rop. Så han satt där i mörkret — utan att lära, utan att känna att han hörde till, utan hopp. De visste att han älskade att lära, att han ville växa, förstå, bli sedd. Men istället för stöd och trygghet nära, hamnade han i ett mörkt litet rum Med datorns sken som enda sällskap, bland tomma korridorer och lapp på dörr. Och skolan lovade att ta ansvar, men glömde hans rädsla, hans ord och hans rop. Så han satt där i mörkret — utan att lära, utan att känna att han hörde till, utan hopp. Men nu har han bytt väg — ett nytt rum, där han får plats att växa, att andas fri. Där någon ser honom, där han hittar hem, och får chansen att vara sig själv igen. För skolan ska vara platsen där barn får växa, men det kräver mod att se — och våga räcka ut. Låt ingen gömma sig under diskbänkens skuggor, alla barn har rätt att synas, höra till — och få sin rätt.
