Sanningen möter mig med en kraft så som en stormvind som jagar det gömda bort Öppnas gör min själ, den fylls av läkedom Morgontrött så ler den, nyfödda andetag så törstande efter sanningens ljus lyfter sin blick mot himmelen Försiktiga tårar av glädje, över ljuset som brutit sig igenom, krossat lögnens galler, när tystnaden ebbat ut Korsdraget och solens strålar, leker tafatt i hjärtats alla rum Det förljugna mörkret och lögnens dammiga unkenhet slingrar sig skamset iväg, kvävs av ljuset och dör Refr). Jag är inte längre rädd, rädd för att alla ska få veta, rädd för att mitt rätta jag ska synas, rädd för den inre nakenheten som håller på att födas ... Jag är inte längre rädd Plötsligt kan jag andas igen, Så länge sen den rena friska luften funnits där, om än någonsin Nu börjar blommorna i min nakna själ, bilda en sommaräng, och den sjunger, Bridge). Det är sanningen som rört vid mig och själens gröna ängar doftar liv, och andas ... Det är sanningen som rört vid mig sanningen som bär det gömda i sina händer ... som trollar mig till liv ... ... Det är sanningen som gjort mig fri
