Volvohjärta

(Vers 1) Fredag kväll och solen har gått ner, jag startar min gamla Volvo en gång mer. Doft av bensin och grus under hjul, hela bygden vet att vi är ute på tur. Du står vid vägen med ett leende så stort, jag stannar till och säger: "Ska vi dra härifrån?" Motorljudet sjunger som en gammal melodi, och när du sitter bredvid känns allting som magi. (Refräng) Vill du åka med mig i en Volvo Två hundra fyrtio eller Ni hundra fyrtio? Vi rullar genom natten medan månen lyser blå. Ingen stress och inga planer, bara vägen framför oss, du och jag i gamla Volvon, det är allt jag vill förstå. (Vers 2) Genom skogar, över åkrar, längs en slingrig liten väg, alla bekymmer försvinner längre bort för varje steg. Kassetten spelar låtar från en svunnen tid, och vi sjunger med tillsammans medan timmarna glider förbi. Din hand i min när gatljusen tar slut, världen känns så enkel när vi kör vår egen rutt. Det finns finare bilar, det vet både du och jag, men ingen känns som hemma på det här speciella viset idag. (Refräng) Vill du åka med mig i en Volvo Två hundra fyrtio eller Ni hundra fyrtio? Vi rullar genom natten medan månen lyser blå. Ingen stress och inga planer, bara vägen framför oss, du och jag i gamla Volvon, det är allt jag vill förstå. Brygga Och om morgonen kommer för snabbt, och stjärnorna bleknar bort, så minns vi natten som vi hade, som om den varade för evigt och lite till. (refräng) Vill du åka med mig i en Volvo Två hundra fyrtio eller Ni hundra fyrtio? Vi följer horisonten dit där sommaren består. Ingen annan plats på jorden känns så rätt för mig just nu, än att köra genom livet medan du sitter här och ler. (Outro) Volvo Två hundra fyrtio, Volvo Ni hundra fyrtio, gamla hjul men unga drömmar ändå. Så länge vägen finns kvar framför oss två, ska vi fortsätta rulla dit vinden vill gå