Du såg mig som en leksak Nåt att glänsa med ett tag Men jag var eld, du var plast Och nu står du kvar i ask Du ljög så rakt, så mjukt Men jag såg sanningen till slut I backspegeln när jag drog Och radion sjöng min sång Jag är aldrig mer din Inte ens i minnet Du var falsk från början Men jag trodde på skiten Nu dunkar jag basen Över hela jävla stan Och jag kör Som om hjärtat mitt var granat Jag målade läpparna röda För att dölja mitt blå Och du log med ditt jävla “förlåt” Men jag svara inte då För vissa svek känns i benen När man försöker stå Men jag reste mig Och jag körde ändå Jag är aldrig mer din… Du sa jag var svår – fan ta det som en komplimang Hellre svår än lätt att lura Hellre arg än tom Hellre ensam än en jävla marionett i din hand Aldrig mer din Inte ens om du ber Inte ens i en dröm Jag är långt bort, jag är fri Och du får se mig I backspegeln när jag flyr Jag var aldrig gjord för att stå bredvid Jag var gjord för att bränna spår
