
(Vers 1) Jag vaknar men jag vill inte va här Spegeln stirrar, men han där är främmande Grå moln i min hjärna, svart i min nerv Jag ber inte längre, jag dör om jag behöver Hela världen känns som bleka skrik Folk säger “du har allt” men jag har ingenting Gitarren samlar damm där i hörnet Och rösterna viskar att det är för sent (Refräng) Jag skrev mitt hjärta i rött på väggen Men ingen såg, alla såg bara mig le Sanning smakar rost, min själ är bränd Och jag drunknar tyst i ett hav av vänners svek (Vers 2) Du sa jag va konstig, sa jag va fel Men ingen ser blomman som ruttnar i sitt skal Jag bar mitt hjärta i jeansjackan Tills nån slet ut det och sa: "Fan, du klagar för mycket, man" Jag ville skrika men rösten va borta Så jag skrek i versaler på en jävla lapp Och varje beat är som ett sår i mitt bröst Men ingen kommer läsa mina dagböcker efter höst (Refräng) Jag skrev mitt hjärta i rött på väggen Men ingen såg, alla såg bara mig le Sanning smakar rost, min själ är bränd Och jag drunknar tyst i ett hav av vänners svek (Bridge – skrikigt/viskande) Och du sa att du älskade mig... Men du gillade bara mina trasor, inte mina ärr Så jag skar varje rad i huden som poesi Och kallade det konst när det bara va smärta (Outro) Jag ville bara va ren, ville bara va hel Men jag blev din Kurt på fel hotell Säg till världen att jag förlåtit Men skriv på min grav: "Han va trasig men ärlig."

