Kaoset inom mig

A Swedish female vocalist singing in Swedish with a soft, feminine, warm, and intimate tone, The voice is emotional, vulnerable, and honest, like a personal diary spoken out loud, Melodic delivery, gentle and human — never aggressive or harsh, The song has no traditional chorus, It flows as a continuous emotional journey with recurring emotional peak moments instead of a hook, Structure: calm → rising tension → explosive → fragile → calm again, Soft piano and ambient textures in the beginning, Gradual build with strings and subtle drums, Emotional peaks are intense, almost breaking, with cinematic strings and deeper bass, Include raw lines like “Ta inte mitt barn” or “Vart är dessa tårar, var är denna lycka” as emotional highlights, Outro fades into a soft, fragile, dreamy state, Themes: motherhood, anxiety, identity, love, fear, and healing, betona orden skrivna med stora bokstäver

Det är nu det vänder! Detta är meningen, hemmet som jag saknat.

Magen blev större och längtan växte fort men någonting var fel, varför var jag så svag?
Det som en gång höll mig stark fick mig att tappa mark, vad är det för fel, jag borde ju vara glad?

Ett lugn inför, men paniken den var plötsligt där. Det här inte jag! Jag skäms, ber om ursäkt för min existens, hela jag fryser och ångesten den är total.
Såg framför mig tårar av glädje, istället kom skakningar som satte mig i chock. 
Var arg på mig själv, vart är dessa tårar, var är denna lycka som man pratar om!

Fan jag var så trött men kom aldrig till ro, jag kunde inte blunda, var rädd att inte vakna. Vakna för att ta hand om det som nu är mitt allt. 
Öppen som en bok, jag kände mig för mycket. Bara bita ihop och göra min plikt.

Samtalet kom, jag trodde det var dags. Det som jag förberett mig på sedan bubblan sprack.
Effektiv och samlat, väskorna fylldes fort. Bilen i rörelse och jag satt nu fast, ögon som tindra och jag fullkomligt brast.
Mitt nya tillstånd blev kris och panik, att stänga av bland folk.
Att sova, var nu mera förbi.

Att leva i stress var det nya normala. 
Tankar här!
lösningar där!
Vagnen var alltid med. 
Min trygghet, mitt lugn. Att vara igång, köra på, fick mig att tro, att risker var möjligheter och möjligheter var lycka. Vara impulsiv och göra sig av med allt och börja om på nytt. Viljan var så stark att familjen är allt.

Liten ska bli storebror och livet är underbart. Ingenting är omöjligt. 
Hosta och läckage, frossa och plugg. Humöret det svänger, FAN det går fort.... Lederna ömmar och hjärtat det rusar. Sockret höjs och kontot ekar tomt. Sparade kronor släcker bränder på nytt. FAN vad har jag gjort, LITEN HÅLL DIG KVAR!

Trycket det ökar och rädslan kryper in, jag vill inte, jag vill. Snälla hjälp till! 
Allting med fart, jag hänger inte med. Skriker i panik, ser svart, det snurrar, mår illa. 
JAG MÅSTE ANDAS. Andas...liten måste andas. Med armarna tomma åter i skrik. TA INTE MITT BARN, mitt liv det står still. 
Kastas tillbaka, kyla och skak. Trycket är högt och de små rosa blir min vardag. Dagarna blir tyngre och mörkret det består. Vad är det som ingen förstår!?

En flytt blir ett måste för att leva som familj, sveket känns hårt men jag måste, jag vill. Jag vill framåt, bli glad och leva mitt liv. Trots det som gör ont, jag kan inte ge upp. Jag måste kämpa men kraften är slut. Jag får allt men inget är mitt, vart är mitt hem, vem är jag, jag kvävs, måste bort. Jag vill bli FRI!

Taggarna utåt, kom inte nära. Jag känner mig redan ensam, ensam är stark. Försöken blir många och munnen går hårt. Orkar inte bry mig måste rädda mina små. Mina små är mitt allt men maktlösheten tar över. Försöker bli förstådd men får bara mer problem. Tabletter där jag försvinner mer och mer. Jag däckar, jag glömmer, fan nu är jag rädd.

Stubinen är kort jag kan inte stoppa. Svaren jag får, får mig gå på hårdare ändå. Plötsligt blir ett stopp, en insikt, fan jag börjar förstå. analyserar mig själv, den jag är, den jag var. Bitar faller på plats och plötsligt ser jag klart. Jag ser mig själv i nytt ljus. 
Det blixtrar och dundrar och stormar drar in. men kanske kommer mörkret sakta dra förbi?.
är det nu resan börjar,
resan hem,
hem till mig. 
Att hitta min trygghet
Hemmet,
inom mig.

hemmet.....
inom mig

inom mig

3555/7500

Naiv som jag var, trodde att allt skulle bli bra Ett mående som skiftar, år för år, dag för dag. jobb efter jobb, hem efter hem, aldrig nöjd aldrig tillfredställd. Steget om barn, min dröm skulle äntligen bli sann. Det är nu det vänder! Detta är meningen, hemmet som jag saknat. Magen blev större och längtan växte fort men någonting var fel, varför var jag så svag? Det som en gång höll mig stark fick mig att tappa mark, vad är det för fel, jag borde ju vara glad? Ett lugn inför, men paniken den var plötsligt där. Det här inte jag! Jag skäms, ber om ursäkt för min existens, hela jag fryser och ångesten den är total. Såg framför mig tårar av glädje, istället kom skakningar som satte mig i chock. Var arg på mig själv, vart är dessa tårar, var är denna lycka som man pratar om! Fan jag var så trött men kom aldrig till ro, jag kunde inte blunda, var rädd att inte vakna. Vakna för att ta hand om det som nu är mitt allt. Öppen som en bok, jag kände mig för mycket. Bara bita ihop och göra min plikt. Samtalet kom, jag trodde det var dags. Det som jag förberett mig på sedan bubblan sprack. Effektiv och samlat, väskorna fylldes fort. Bilen i rörelse och jag satt nu fast, ögon som tindra och jag fullkomligt brast. Mitt nya tillstånd blev kris och panik, att stänga av bland folk. Att sova, var nu mera förbi. Att leva i stress var det nya normala. Tankar här! lösningar där! Vagnen var alltid med. Min trygghet, mitt lugn. Att vara igång, köra på, fick mig att tro, att risker var möjligheter och möjligheter var lycka. Vara impulsiv och göra sig av med allt och börja om på nytt. Viljan var så stark att familjen är allt. Liten ska bli storebror och livet är underbart. Ingenting är omöjligt. Hosta och läckage, frossa och plugg. Humöret det svänger, FAN det går fort.... Lederna ömmar och hjärtat det rusar. Sockret höjs och kontot ekar tomt. Sparade kronor släcker bränder på nytt. FAN vad har jag gjort, LITEN HÅLL DIG KVAR! Trycket det ökar och rädslan kryper in, jag vill inte, jag vill. Snälla hjälp till! Allting med fart, jag hänger inte med. Skriker i panik, ser svart, det snurrar, mår illa. JAG MÅSTE ANDAS. Andas...liten måste andas. Med armarna tomma åter i skrik. TA INTE MITT BARN, mitt liv det står still. Kastas tillbaka, kyla och skak. Trycket är högt och de små rosa blir min vardag. Dagarna blir tyngre och mörkret det består. Vad är det som ingen förstår!? En flytt blir ett måste för att leva som familj, sveket känns hårt men jag måste, jag vill. Jag vill framåt, bli glad och leva mitt liv. Trots det som gör ont, jag kan inte ge upp. Jag måste kämpa men kraften är slut. Jag får allt men inget är mitt, vart är mitt hem, vem är jag, jag kvävs, måste bort. Jag vill bli FRI! Taggarna utåt, kom inte nära. Jag känner mig redan ensam, ensam är stark. Försöken blir många och munnen går hårt. Orkar inte bry mig måste rädda mina små. Mina små är mitt allt men maktlösheten tar över. Försöker bli förstådd men får bara mer problem. Tabletter där jag försvinner mer och mer. Jag däckar, jag glömmer, fan nu är jag rädd. Stubinen är kort jag kan inte stoppa. Svaren jag får, får mig gå på hårdare ändå. Plötsligt blir ett stopp, en insikt, fan jag börjar förstå. analyserar mig själv, den jag är, den jag var. Bitar faller på plats och plötsligt ser jag klart. Jag ser mig själv i nytt ljus. Det blixtrar och dundrar och stormar drar in. men kanske kommer mörkret sakta dra förbi?. är det nu resan börjar, resan hem, hem till mig. Att hitta min trygghet Hemmet, inom mig. hemmet..... inom mig inom mig

0/500