Min tandborste var det första som flyttade in. Bosatte sig bekvämt i glaset där du hade din. Första gången jag sov över mötte du mig trapphuset. Du hade redan kommit ut, när hissdörrarna gled isär. Du var barfota, fast det fortfarande var vinter. Du hade sådana där byxor med ludd på insidan. Inte för att springa i, för att landa i. Jag tog av mig skorna långsamt. Ville inte snubbla på något varken i hallen, eller känslan av att få komma in. Det kom en doft av kanel från köket, fast du sa att du inte bakat. Kanske var det du som luktade som där man vill höra hemma. Du visade mig runt. Här är köket, sa du. Här är fönstret som drar. Där är soffan jag köpt på loppis. Här är sängen jag sover i. Och här, här är en plats för dig, om du vill.
