vK. Mekanisk Melankoli

[Verse 1] I nattens blåa tystnad lyser ljusdiåhder som små planeter en krets jag själv väckt till liv under skärmens sken och som en fråga utan språk en dröm som aldrig slocknar står signalen där och väntar på att möta min tankes väg [Pre-Chorus] ...när kretsen andas när kretsen andas jag fäster tråd för tråd gjord av silver som om de vore löften tvivlen blir tunna när insikten landar [Chorus] När kretsen andas när kretsen andas genom bruset stiger något inte ord, men vilja När kretsen andas när kretsen andas en binär process en mening i det dolda [Verse 2] Och genom bruset stiger något inte ord men vilja en binär process en mening i det dolda den söker form i mig då låter jag den lyssna på vägens våglängd men inte resande på stigen där känslan går före ordet [Pre-Chorus] ...när kretsen rör sig när kretsen rör sig och kanske är det så man bygger framtid inte med kraft utan med modet att lyssna på riktigt [Chorus] När kretsen andas när kretsen andas genom bruset stiger något inte ord, men vilja en binär process en mening i det dolda [Verse 3 - Bridge] Jag hör det djupt i kisel‑substratet i jordens Ge-En-Deh mitt i logikens kärna i sanningens tabell där energin skiftar form till information ett svar som inte söker slut bara sanning [Final Chorus] När kretsen andas när kretsen andas genom bruset stiger något inte ord, men vilja en binär process en mening i det dolda jag lär mig säga en tanke ...mitt namn i ljus