Så länge minnet sträcker sig har faderns ord mig följt, om eldens kraft, om stålets sång, om nordens liv som böljt. Gudarna har vakat över skörd och frostig jord, men nu växer ett mörker längs vår kust, ett hot som gror. Vikingablod, det bränner i mina ådror, arv från forntid, från fäder jag fått. Havets söner, vi höjer våra bägare, natten är ung, och ingen kan stoppa oss nu! Med yxan i mitt grepp och skölden vid min sida, jag känner stormens andedräkt, dess vrede som betyder strid. Fienden kan ropa till sin gud, men inget svar han får, för när nordmän anfaller, är det köld som väntar där. Vikingablod, det bränner i mina ådror, arv från forntid, från fäder jag fått. Havets söner, vi höjer våra bägare, natten är ung, och ingen kan stoppa oss nu! Drick ur livets horn, känn dess kraft i ditt bröst, slåss för ära, för sköld och för broderligt tröst. Elden dansar, natten är vår, skåla med mig, sjung vår stridssång – nu tar vi revansch och går! Vikingablod, det bränner i mina ådror, arv från forntid, från fäder jag fått. Havets söner, vi höjer våra bägare, natten är ung, och ingen kan stoppa... oss nu!