Konditorn: Amen. Vi böjer våra huvuden. Amen. Vi tvättar våra händer. Amen. Vi bryter vårt bröd. Jag gick till kyrkan för att sjunga heliga psalmer. Jag gick för att höra något rent. Men jag såg era leenden. Hörde era sånger. Såg era händer över era bröst. Och mitt hjärta fylldes bara av hat. Kör: Amen. Konditorn: Jag hatar er. Jag ser er kyssa era barn i hallen. Sedan höra er skrika bakom stängda dörrar. Jag hör er skratta när någon går sönder. Jag hör er viska: "Det var inte mitt." Jag hatar hur ni tuggar. Hur era fingrar går över brödet. Hur ni slickar salt från huden och fortsätter prata som om ingenting luktar. Jag hatar era vänliga röster. Era små: "Förlåt." Era: "Jag förstår." Era: "Det ordnar sig." Jag känner igen varenda jävla ord. Salt. Synd. Hud. Mun. Leende. Lögn. Blod. Grund. Tvätta av era syndstänkta fingrar. Ta inte på mig. När ni rör mig kryper hatet under min hud. Jag hatar era ögon när de söker efter någon som står lägre. Jag hatar era händer när de sträcks fram för sent. Jag hatar hur ni säger: "Vi visste inte." Ni såg. Ni stod kvar. Ni gick hem. Kör: Amen. Konditorn: Håll käften. Jag såg en kvinna gråta i bänken. Jag tänkte först på hur vacker hon var. Jag såg en man falla på knä. Jag ville höra hur hårt han slog i golvet. Jag såg ett barn tappa sitt bröd. Och innan jag hjälpte det hann något i mig le. Jag hör er skratta bakom stängda dörrar. Konditorn och kör: Jag känner hat. Jag hör er be med slutna ögon. Jag känner hat. Jag känner era små rena röster trycka sig in under min hud. Konditorn: Jag hatar dörren som stannar stängd. Jag hatar rösten som fastnar i halsen. Jag hatar handen som aldrig sträcks fram. Jag hatar munnen som säger: "Jag förstår." Jag hatar människan som ser och ändå står kvar. Jag hatar honom. Jag hatar honom. Jag... Kör: Amen. Konditorn: Jag hatar er så mycket! Ni är bara salt! Smaken av er gör mig sjuk! Hur kan vi leva så här? Varför ser ingen helvetet? Det finns bara salt. Det finns bara synd. Ett bord. En mun. En hand. En lögn. En dörr som stängs. Ett barn som lär sig att vara tyst. En man som säger: "Förlåt." Och menar: "Glöm." Ni har bränt Eden. Ni har lämnat oss kvar här. Ni byggde era hem på askan. Ni dukade era bord över blodet. Och ni kallar det liv. Konditorn: Jag hatar när ni gråter! Kör: Amen! Konditorn: Jag hatar när ni skrattar! Kör: Amen! Konditorn: Jag hatar när ni ber! Kör: Amen! Konditorn: Jag hatar när ni tiger! Kör: Amen! Konditorn: Jag hatar era händer! Leende! Lögn! Blod! Grund! Jag hatar era röster! Kör: Amen! Amen! Amen! Konditorn: Jag hatar er så mycket! Men när jag luktar på mina egna händer är de lika smutsiga. När jag öppnar munnen smakar jag salt. När jag ser på er ser jag mig. Kain lever. I er. Kain lever. I mig. Kain lever i oss. Jag hatar er. Jag hatar er så mycket! Och regnet blir svart…
