Smaken av ett namn (Akt 1: Sång 5)

Bagarn: Stäng dörren. Inte helt. Bara så de inte ser. Konditorn: Sätt dig. Bagarn: Jag kan inte sitta. Det smakar salt. Konditorn: Du har bitit dig i läppen. Bagarn: Nej. Det sitter överallt. I brödet. I luften. Under tungan. Som om hela staden har fått ett sår som ingen låter läka. Konditorn: Vad har hänt? Bagarn: De väntar där ute. Jag hörde mitt namn innan jag såg dem. Jag gick bakvägen hit. Jag tänkte du känner mig. Konditorn: Jag förstår. Bagarn: Nej. Lyssna först. Konditorn: Jag lyssnar. Bagarn: Låt mig stanna här. Bara tills det går över. Lås dörren. Säg att du inte sett mig. Konditorn: Det ordnar sig. Bagarn: Nej. Säg inte så. Bagarn: Salt i såret håller såret öppet. Salt i munnen gör varje ord till törst. Jag har gått hela vägen hit med deras röster bakom mig. Och du säger: Det ordnar sig. Konditorn: Du är rädd. Bagarn: Ja. Konditorn: Du tänker inte klart. Bagarn: Jag tänker klart nog för att komma till dig. Se på mig. Se på mig. Konditorn: Jag ser dig. Bagarn: Bra. Då vet du att jag står här. Då kan ingen säga att ingen såg. Jag har mjöl i ärmen. Salt i sprickorna på händerna. Jag bakade bröd innan morgonen blev fel. Samma händer. Samma ugn. Samma dörr jag öppnat varje dag. Men ute på gatan är mitt namn något annat nu. De säger det som om det smakar gott. För mig smakar det salt. Som blod. Som tårar. Som något som aldrig får ruttna färdigt. Konditorn: Jag beklagar. Bagarn: Sluta. Konditorn: Jag menar det. Bagarn: Då hjälp mig. Konditorn: Jag… Bagarn: Låt mig stanna. Konditorn: Jag kan inte. Bagarn: Varför? Konditorn: Om de kommer in Bagarn: Lås dörren. Konditorn: Det är inte min butik. Bagarn: Gå med mig då. Konditorn: Jag kan inte lämna. Bagarn: Du kan. Konditorn: Jag kan inte. Bagarn: Salt i brödet. Konditorn: Jag vet. Bagarn: Salt i såret. Konditorn: Jag vet. Bagarn: Salt på tungan. Konditorn: Jag vet. Bagarn: Salt i bönen. Konditorn: Sluta. Bagarn: Du vet. Du vet. Du vet. Och ändå står du där. Konditorn: Vad vill du att jag ska göra? Bagarn: Någonting. Bara någonting… När vi var små sa de att salt bevarar. Att köttet håller längre. Att brödet inte dör. Jag trodde det betydde att något blev räddat. Nu tror jag att det bara betyder att det får fortsätta. Såret fortsätter. Smaken fortsätter. Namnet fortsätter från mun till mun. Och om du låter mig gå ut dit fortsätter det här också. Konditorn: Jag vill inte att något händer dig. Bagarn: Då låt mig stanna. Konditorn: Jag kan inte. Bagarn: Du vill inte. Konditorn: Det är inte samma sak. Bagarn: Det smakar likadant. Konditorn: Tror du inte jag är rädd? Bagarn: Jo. Det är därför jag bad dig. Konditorn: Jag har inget att ge dig. Bagarn: Du har en dörr. Konditorn: De kan komma in. Bagarn: Du har en röst. Konditorn: De lyssnar inte. Bagarn: Du har en hand. Konditorn: Jag… Bagarn: Ta min… Ta min hand. Konditorn: Jag kan inte. Bagarn: Då vet jag. Konditorn: Vänta. Bagarn: På vad? Konditorn: Jag… Bagarn: Du förstår? Konditorn: Ja. Bagarn: Det ordnar sig? Konditorn: Nej. Bagarn: Du beklagar? Konditorn: Ja. Bagarn: Bra. Nu smakar även det salt. Konditorn: Ha en bra dag. Bagarn: Du med. Konditorn och Bagarn: Salt i munnen. Salt i såret. Jag såg honom. Och lät honom gå.