[Vers 1] Jag såg ditt namn, en skrift i strandens hud försvann i en blinkning, i tidens ljud En hjälm låg kvar som ett övergivet löfte och vågorna teg som om allt var förgäves En sång steg upp från ett okänt land bar av vinden som svepte genom sand Vi låg på rygg där i samma blå men din himmel var mulen, din blick var grå [Refräng] Normandie – stranden mot Berlin Tusentals hjärtan brast i krigets kalla vind Normandie – vägen till Berlin Tusentals mödrar ropar än i nattens skrin Normandie – porten mot Berlin [Vers 2] En pojke ritade sitt hem i leran med händer som darrade i krigets era Han viskade tyst till en ängel i skuggor mellan ljusfläckar, mellan skott och murar Ett brev låg dolt vid hans hjärtas plats det var förseglat, som tiden som brast Det stod: ”Kom hem innan löven dör” men hösten kom med bränder och rö(r) [Refräng] Normandie – stranden mot Berlin Tusentals hjärtan brast i krigets kalla vind Normandie – vägen till Berlin Tusentals mödrar ropar än i nattens skrin Normandie – porten mot Berlin [Mellanparti / Psykedeliskt ljudlandskap] (Vi ses i nästa liv… nästa liv…) [Vers 3] Jag hörde ditt steg i skumgrå skär men stranden var tom, och du var inte där Kanske var du bara en dröm jag bar från ett krig som vägrar bli kvar Jag gick med händerna fyllda av tomhet för allt vi burit var glömt i hemlighet Bara namn kvar, bara eko i vind och ett hjärta som inte längre vill bli till intet [Refräng – mer avskalat, känslosamt] Normandie – stranden mot Berlin Tusentals hjärtan brast i krigets kalla vind Normandie – vägen till Berlin Tusentals mödrar ropar än i nattens skrin Normandie – porten mot Berlin [Outro – lågmält, nästan viskande] Porten till Berlin… Var aldrig öppen för oss Vi var bara röster i dimman och vi gick aldrig hem
