Text: Dikter av Karin Boye. (3 dikter sammansatt till en låt) Interlude och Outro: Christofer Bengtsson (FearlessHusky) [interlude] Att förklara min kärlek för dig. Är lika svårt att beskriva. Som hur det känns att dö. Vår kärlek skall vi aldrig fördriva. [verse] Du är min renaste tröst, du är mitt fastaste skydd, du är det bästa jag har, ty intet gör ont som du. Nej, intet gör ont som du. Du svider som is och eld, du skär som ett stål min själ — du är det bästa jag har. [refrain] Hur kan jag säga om din röst är vacker. Jag vet ju bara, att den genomtränger mig och kommer mig att darra som ett löv och trasar sönder mig och spränger mig. Vad vet jag om din hud och dina lemmar. Det bara skakar mig att de är dina, så att för mig finns ingen sömn och vila, tills de är mina. [verse] Det bästa som vi äga, det kan man inte giva, det kan man inte säga och inte heller skriva. Det bästa i ditt sinne kan intet förorena. Det lyser djupt där inne för dig och Gud allena. [hook] Det är vår rikedoms råga att ingen ann kan nå det. Det är vårt armods plåga att ingen ann kan få det. [refrain] Hur kan jag säga om din röst är vacker. Jag vet ju bara, att den genomtränger mig och kommer mig att darra som ett löv och trasar sönder mig och spränger mig. Vad vet jag om din hud och dina lemmar. Det bara skakar mig att de är dina, så att för mig finns ingen sömn och vila, tills de är mina. [refrain] Hur kan jag säga om din röst är vacker. Jag vet ju bara, att den genomtränger mig och kommer mig att darra som ett löv och trasar sönder mig och spränger mig. Vad vet jag om din hud och dina lemmar. Det bara skakar mig att de är dina, så att för mig finns ingen sömn och vila, tills de är mina. [outro] Att förklara min kärlek för dig. Är lika svårt att beskriva. Som hur det känns att dö. Vår kärlek skall vi aldrig fördriva. [end]
