
Spoken Intro (över dova trummor och fioler i moll) “De var få — men de var karoliner. Vid Saladens flod mötte de en styrka mångdubbelt större. Motståndet var övermäktigt, men inte deras mod. I stormen över sand och snö — föddes ännu en seger för Sverige.” Vers 1 I gryningens sken hörs trummornas dån, En flod av stål i dimman grå. De svenska leden sluter sig tät, Mot österns eld, mot dödens räd. Refräng Saladen! – där blått mot rött stod i strid, Saladen! – där järn blev mäns fall och frid. Mot hundra män för varje vår, Vi höll vår mark – vi vann i norr! Vers 2 I snö och rök står karolinen fast, Med blod i hand, i frost och blåst. De ropar tro, de ropar hem, I kungens namn, för riket och för dem. Vers 3 De kom i vågor, de föll i led, För svenskt stål och svenska svärd. Ur röken steg vårt banér på nytt, Ett lejon ryter – segern var vår! Saladen! – där blått mot rött stod i strid, Saladen! – där järn blev mäns fall och frid. Mot hundra män för varje vår, Vi höll vår mark – vi vann i norr! (solo session) Brygga Från Narva till Saladen, En tro, ett svärd, en mänsklig mur. Vi står, vi dör, men aldrig vi flyr — Karolinens själ består av bly! Saladen! – där blått mot rött stod i strid, Saladen! – där järn blev mäns fall och frid. Mot hundra män för varje vår, Vi höll vår mark – vi vann i norr! Saladen! – där blått mot rött stod i strid, Saladen! – där järn blev mäns fall och frid. Mot hundra män för varje vår, Vi höll vår mark – vi vann i norr!

