[Intro – torrt, halvt talat] Nycklarna i skålen. Skorna nästan av. Dagens vuxenpoäng: godkänt. Där står den. Soffan. [Gitarren smyger igång] Nu jävlar. [Vers 1] Jag ska bara sätta mig, jag ska inte börja nåt. Inte fixa, inte plocka, bara sitta väldigt kort. Men diskmaskinen är färdig och står öppen som ett krav. Jag tar bara några glas först— nu är hela köket av. Soporna är fulla. Nåt ligger i vår trapp. Jag har gått förbi det fem gånger. Sjätte gången tog jag det. Jag går in i köket. Stannar mitt på golvet. [Musikstopp] Varför är jag här? [Paus] Kaffe. Där är kaffet. Kallt. [Pre-chorus – rytmiskt] Värmer koppen. Torkar bänken. Byter påsen. Knyter den. Mikron piper. Jag går därifrån och glömmer den igen. [Refräng – stort, gang vocals] JAG SKA BARA SÄTTA MIG! (BARA SÄTTA DIG!) FEM MINUTER, INGENTING! (INGENTING!) INGEN PLAN OCH INGET MER! NU GÅR JAG MOT MIN FÅTÖLJ— [Musikstopp] ”Kan du hjälpa mig en sekund?” [Deadpan] Absolut. [Bandet smäller in] JAG SKA BARA SÄTTA MIG! NÅN GÅNG INNAN MIDNATT! [Vers 2 – mer driv, halvrap] Okej. Nytt försök. Rakaste vägen fram. Huvuduppdrag: sätt dig ner. Svårighetsgrad: vuxen man. Men tvättmaskinen piper, telefonen börjar gå. Jag letar efter laddaren med tre procent kvar ändå. Jag hittar fjärrkontrollen under filten i vår säng. Varför var jag ens där inne? Det är oklart sen en sväng. Jag startar ett litet projekt: ”Jag ska bara skruva fast…” Nu har jag tre olika mejslar och har googlat gipspast. [Tvättmaskinen piper] Du får ligga kvar. [Paus] [Den piper igen] Jag hör dig. [Paus] Du är en maskin. Du har ingen brådska. [Tvättmaskinen piper] SLUTA PRESSA MIG! [Pre-chorus – snabbare] Tvätten ut och kaffet in. Telefon. Sladd. Fjärrkontroll. Kaffet ut och tvätten upp. Var fan är min kaffekopp? [Refräng – större] JAG SKA BARA SÄTTA MIG! (BARA SÄTTA DIG!) FEM MINUTER, INGENTING! (INGENTING!) JAG ÄR KLAR, JAG ÄR PÅ VÄG! INGET KAN STOPPA MIG NU— [Musikstopp] [Mikron piper] [Mycket lugnt] Jaha. Kaffet. [Bandet smäller in] JAG SKA BARA SÄTTA MIG! NÅN GÅNG INNAN MIDNATT! [Breakdown – tungt, nästan talat] Jag värmer kaffet för tredje gången. Det är inte kaffe längre. Det är ett långsiktigt projekt. Jag bär koppen med båda händer. Jag ser soffan. Soffan ser mig. Fyra steg. Tre. Två. Jag böjer knäna— [Telefonen ringer] [Musikstopp] Nej. [Paus. Telefonen fortsätter.] Nej, nej. Vi sätter en gräns här. [Paus] Hallå? [Instrumentalt utbrott] [Finalrefräng – full kraft] JAG SKA BARA SÄTTA MIG! (BARA SÄTTA DIG!) FEM MINUTER, INGENTING! (INGENTING!) ALLT ÄR FIXAT! ALLT ÄR KLART! JAG HAR KAFFE! JAG HAR FART! JAG SKA BARA SÄTTA MIG! (BARA SÄTTA DIG!) INGA FLER SMÅ SIDOSPÅR! (SIDOSPÅR!) INGEN DISK OCH INGEN TVÄTT! NU SKA RYGGEN FÅ SIN RÄTT! JAG SKA BARA— JAG SKA BARA— JAG SKA BARA SÄTTA MIG! [Halftime – musiken sjunker undan] [Soffan knarrar] Åh. Där. Det var det. [Huset blir helt tyst] Ingen ropar. Ingen frågar. Ingen behöver nånting. [Mjukt] …det blev väldigt tyst. Man vänjer sig ändå vid allt det där ljudet. Och människorna i det. [Kort paus] Det är faktiskt rätt fint. [Tvättmaskinen piper] [Musikstopp] Men för helvete. [Paus] [Deadpan] Jag satte ju precis på den. [Sista gitarrslag] [Tvättmaskinen piper igen] Kommer.
