Svart Regn (Akt 1: Avslut)

Konditorn: Jag ställer mig i regnet. Vattnet droppar svart av min synd. Det rinner från mitt hår ner över munnen. Jag vet inte om det är regn längre. Jag vet bara att det smakar salt. Konditorn och kör: Fötterna bär mig mot avgrunden. Inte för att jag vill. Inte för att jag tror Inte för att jag tror att något väntar där. Konditorn: Men varje gata har blivit smalare. Varje fönster har fått ögon. Varje dörr har lärt sig mitt namn. Själen är lika rutten som mina sockerätna tänder. Jag ler och känner hålen. Jag ber och hör bara något tugga i mörkret. Konditorn och kör: Salt i tandköttet. Salt i halsen. Salt i brödet jag inte kan svälja. Svälj saltet. Svälj synden. Blunda inte. Blunda inte. Jag vill bara blunda. Skräcken håller ögonen öppna. Jag kan inte spotta ut saltet. Du måste svälja synden. Du måste svälja synden. Ni stinker synd. Konditorn: En blind man kan se er komma. Ni går genom gatan med era små rena röster och lämnar efter er en smak av metall. Ni ler när någon faller så länge golvet är torrt. Ni säger: ”Det är inte mitt.” Och bär det hem i varma händer. Men jag stinker med er. Jag hatar mitt ansikte när det blir likt ert. Jag hatar mitt leende när det får er att tro att jag hör hemma här. Jag känner det när jag öppnar munnen. Jag bär er bakom tänderna. Ni är som maskar under min hud. Och när jag river mig är det min egen hand som kommer upp full av jord. Konditorn och kör: Ha en bra dag. Ett namn. Kain lever. Staden andas vidare. Håll käften. Vi var här. Jag vet. Vi var här. Konditorn: Jag vet! Jag såg en kropp bli ett fynd. Jag såg ett namn bli en eld. Jag såg en stad stå under lyktor och kalla blodet för fest. Jag stod kvar. Kör: Jag sa inget. Jag gick hem med regnet i skorna Konditorn och kör: Jag tvättade händerna. Men vattnet blev svart i handfatet. Det rann genom avloppet och kom tillbaka i munnen. Jag kokade kaffe. Det smakade salt. Jag la mig ner. Kudden smakade salt. Jag vaknade med salt mellan läpparna. Jag tänder lampan. Ljuset gör allt gult. Spegeln visar en man med regn i ögonen och smuts under leendet. Jag säger mitt namn. Det låter som ett namn på en skärm. Jag drar fingret längs insidan av munnen. Jag drar fingret Salt under tungan. Salt under tungan. Salt i såren. Salt där orden borde ha funnits. Jag försöker spotta Men saliven vänder och går tillbaka Jag försöker kräkas. Men kroppen håller kvar det den redan valt. Jag sköljer ansiktet. Vattnet luktar hamn. När jag lyfter blicken har spegeln redan lärt sig le som ni. Bakom mig står rummet fullt av öppna munnar. Ingen säger något. Ändå hör jag: svälj. Kör: Du var där. Konditorn: Jag såg honom. Kör: Du var där. Konditorn: Jag stod kvar. Kör: Du visste. Konditorn: Jag visste! Konditorn och kör: Svälj det. Svälj det! Salt från torget. Salt från havet. Salt från brödet. Salt från blodet. Konditorn: Jag vill inte ha er i kroppen. Kör: Ni släppte in oss. Konditorn: Jag vill inte höra er i huvudet. Kör: Du lärde dig vår sång. Konditorn: Hur kan det finnas något heligt kvar?! När varje mun är full av salt! När varje hand har lärt sig sälja! När varje blick vill se något dö! Konditorn och kör: Se! Hör! Svälj! Jag vill vara ren! Svälj! Jag vill vara fri! Svälj! Jag vill bara leva gott! Men du hatar oss! Jag hatar er så mycket! Jag vill bara leva gott. Men jag hatar er så mycket Jag hatar saltet. Jag hatar munnen som sväljer det. Svälj synden. Konditorn: Jag kan inte. Kör: Du gjorde det redan.