Bara Jolene Och Jim

Jim står lutad mot sin gamla 940 Ser hur Jolene kommer, och allt går i slow Hennes blick säger mer än hon nånsin sagt Och han känner direkt att han är fast Hon går tätt intill, nästan hud mot hud Säger lågt “ska du bara stå där… eller vill du ha mig nu?” Han skrattar nervöst, men drar henne in Och plötsligt är världen bara Jolene och Jim Refräng Åh Jolene, kom närmare Jim I vår gamla 940 i nattens dim Dina läppar så nära, din kropp mot min Vi vet båda två hur det här börjar bli Vers 2 Hon sitter grensle över sätet, så nära han kan Hennes fingrar längs nacken gör honom svag Motorn står på tomgång, men de står helt still För ingen av dem vill köra härifrån ikväll Hon viskar hans namn, med rösten så låg Och varje sekund känns som eld i hans blod Han säger “du gör det här svårt att va klok” Hon ler: “jag har aldrig velat att du ska va det, förstå” Refräng Åh Jolene, stanna kvar här hos Jim Låt händerna tala, låt natten va din Ingen ser oss, ingen hör ett ljud Bara hjärtan som slår… och värmen av hud Brygga Rutorna immar, andetag blir kort Tiden försvinner, allt annat går bort Och mitt i mörkret, i bilens lilla rum Blir varje rörelse tung… och så dumt underbar Sista refräng Åh Jolene, kom närmare Jim I en stilla 940 där allt brinner in Och även om morgonen bryter vår stund Så vet vi båda… vi gjorde det vi kände just då