[Intro] H-U-R-I-N, straight out off mutherfucking huggaren, Skogsdamm i lungor, olja på händerna igen. Han e’ legenden från Österbotten, byns stora skräck, Körde Deere’n som va slut, järnet sprack just på den med ett trasigt däck. [Vers 1] Han rullar fram i en Isuzu, rostig som satan, Flaket hänger löst men han ba’ skriker “perkele, nyt meni hyvin!” I hytten blinkar lampor som på en 90-tals fest, Men varje gång nån säger pieronen får han utbrott och pest. [Refräng] H-U-R-I-N, straight out off mutherfucking huggaren, Med skördarens dån som en bas i skogarnas tunnlar. Ei saatana, helvetti, potatis kan dra åt fan – Pieronen ska brinna, Hurin hugger hela dan. [Vers 2] Han styr den mest slutkörda John Deere i byn, Hydrauliken läcker, men han ba’ “vitun hyvä, den är ännu fin.” Alla andra förare gnäller, “den maskin e’ förbi”, Men Hurin säger “haista vittu, den maskin e min!” Han gallrar, han slutavverkar, han plockar varje träd, Med en cigg i mungipan, kaffepanna bredvid. Han e’ skogens outlaw, byns egen boss, När kedjan hoppar ropar han “voi perkele, mikä loss!” [Refräng] H-U-R-I-N, straight out off mutherfucking huggaren, Från stubb till stubb, alla vet han e’ kung i skogen. Ei saatana, helvetti, potatis kan dra åt fan – Pieronen ska brinna, Hurin hugger hela dan. [Bridge] När andra ser en gran ser han bara kubik, När andra hör “pieronen” hör han bara musik. Men musiken är hat, den ekar som ett vrål, “Perkele, vittu pieronen – försvinn ur mitt liv!” [Outro] Så minns namnet, stava sakta men klart, H-U-R-I-N, mannen gör skogen hårt. Han kom från Österbotten, körde med skrot men vann, Och pieronen fick hat, ända in i sista dan.
