Jag är hösten Vers 1 Jag är hösten, stilla kommen, med ett ljus av guld i hand. Löven faller, dagen vilar, fröet göms i mörkret land. Refräng Jag tänder ljus i mörkret, ett efter ett, var kväll. Det som faller blir till jorden, det som sover lever än. Under vinterns mörka mantel vilar livets första frö. När allting tycks ha tystnat, hörs en sång i jordens djup. Vers 2 Jag är vinden genom skogen, jag är bäcken som går fram. Jag bär sommaren till vila, mot ett land jag ännu kan. Mörkret kommer, men jag vet det: ingen natt förblir för evigt. Refräng Jag tänder ljus i mörkret, ett efter ett, var kväll. Det som faller blir till jorden, det som sover lever än. Under vinterns mörka mantel vilar livets första frö. När allting tycks ha tystnat, hörs en sång i jordens djup. Avslutning Så gå med mig genom hösten, var inte rädd för natt. Jag faller, vilar, börjar om. Det är livets gamla kraft.
