Min Kudde

[Vers 1] Jag andas— —luften smakar av anklagelse... Varje hjärtslag en hammare, varje tanke är skattad på min själ... Jag är dårskap, krönt i självömkan (”vilken originell synd”) Ligger utbred över golvet som en tragisk matta [Pre-Refräng] ("Varför består världen?") — Varför består jag? [Refräng] Jag är det absurda, Tragedin destillerad!, Ett skratt och ett skrik - fullbordat! Min egen spegelbild himlar med ögonen— O Jag höjer ett ögonbryn— medan min kudde, fläckad, lämnar in sina klagomål! Och jag är här — jag är sönder, Och det är… Utsökt smärta. [Vers 2] Jag sträcker händerna mot inbillad mening, Griper efter ekon av ett liv som aldrig levdes. Hemligheter i sprickor och sömmar, Jag svarar i rysningar... Jag är upplöst… [Brygga] O grymma existens, ditt teaterstycke av förtvivlan, Jag är stjärnan, publiken, den tomma stolen! Ridån faller, Alla vittnen till komedin, av mitt förfall. Och ändå, på något sätt, förväntas jag. [Refräng] Jag är det absurda, Tragedin destillerad, Ett skratt och ett skrik, ofullbordad. Min kudde, fläckad, ligger kvar, O Jag är här, och jag är sönder, Och det är utsökt,— utsökt smärta