Vid hållplatsen varje morgon står en man i gammal rock. Han tittar ut mot vägen som om bussen aldrig kom. Han känner alla som går förbi, men ingen känner riktigt honom. Han säger alltid: „God morgon”, även när regnet faller hårt. Bussen kommer när den kommer, livet gör väl likadant. Man kan springa efter tiden, men den springer alltid först. Så stå kvar en liten stund, låt regnet falla ner. Kanske kommer någon annan som vill vänta bredvid dig. En dag stod en kvinna där med en resväska och en katt. Hon frågade: „Vet du säkert om bussen går i dag?” Han svarade: „Det har den gjort i ungefär trettio år.” Hon började skratta högt, och han glömde vad han väntade på. Bussen kommer när den kommer, livet gör väl likadant. Man kan springa efter tiden, men den springer alltid först. Så stå kvar en liten stund, låt regnet falla ner. Kanske kommer någon annan som vill vänta bredvid dig. När bussen äntligen kom steg kvinnan ombord. Hon vinkade genom rutan: „Kommer du med?” Han såg på den tomma vägen, såg på sin gamla rock. Sedan log han och steg på, för första gången på länge. Bussen kommer när den kommer, livet gör väl likadant. Man kan missa några hållplatser och ändå hamna rätt till slut. Så stå kvar en liten stund, låt regnet falla ner. Kanske väntar hela världen precis runt nästa hörn. Vid hållplatsen nästa morgon stod ingen ensam kvar. Bara två koppar kaffe och en katt som låg och sov.
