Vandra vidare Text och musik: Björn Wadström Långt innan haven fann sin strand, vandrade solen genom rymden. Genom mörkret bar den sitt ljus, tills det fann vår jord. Hav och skogar vaknade, vinden väckte frö. Livet tog sitt första andetag. Allt började med en resa. Vandra vidare. Vandra vidare. När isen drog sig undan började landet andas. Skogen vandrade över marken, rötter sökte ny jord. Björken följde ljuset, älgen följde skogen. Myran bar sin lilla last, som den gjort i hundra miljoner år. Långt före människans steg vandrade världen redan. Vandra vidare. Vandra vidare. En gång stod de vid kajen i dimman, med en kista av trä och en framtid att nå. Bakom låg deras by, framför dem havet. Mor sa: "Skriv om du kan." Far såg tyst mot horisonten. Ingen visste vad som väntade, bara att något större fanns där borta. För människan vandrar, det har hon alltid gjort. Från dal till stad, från kust till annan strand. Mellan rädsla och hopp, mellan förlust och tro, bygger vi våra hem där vi råkar slå rot. Vi bär samma längtan, att finna en morgon där framtiden får gry. Vandra vidare. Vandra vidare. Någon flyr från krig, någon söker ett jobb. Någon lämnar för kärlek, någon lämnar för hopp. Någon reser för att barnen ska få leva i fred. Och de som står kvar frågar: "Hur ska detta gå?" Hur bygger vi ett samhälle som håller år från år? Hur ser vi människan som står vid vår gård? Vinden bar frön över vatten, laxen fann sitt hav. Och världen blev ny igen. Vandra vidare. Vandra vidare. Se fågeln som följer vinden, fröet som lämnar trädet, skogen som vandrar norrut, år efter år. Efter isen kom livet hit från alla världens håll, över hav och genom dalar, utan pass och protokoll. Älgen följde skogsbrynet, björken följde ljuset fram. Varje rot som fann en jord gjorde platsen till sitt land. Allt som lever vandrar, det har det alltid gjort. Mot ljuset över jorden, mot horisonten bort. Vandra vidare. Vandra vidare. För människan vandrar, som floder mot hav. Genom sekler av avstånd, genom kärlek och krav. Vi är alla på resa, men ingen går ensam. Samma rörelse finns i allt som lever. Kanske är vi alla, människor, djur och frön, olika verser i samma sång. Barn av samma solljus, burna av samma längtan, livet på väg mot nästa horisont. Vandra vidare. Vandra vidare.
