Skärva, håll mig mot ljuset, allt du ville gömma syns i mig nu (Shard, hold me to the light, all you hid shows in me) Skärva, under din hand, jag blev inte mindre, jag blev vass och sann (Shard, under your hand, I became sharp and true) Rör dig inte, du blöder på golvet (Do not move, you bleed on the floor) Folk blir rädda när sanningen glänser (People fear truth when it shines) Du säger du minns, men du minns bara brottet, inte handen som tappade glaset mot golvet (You say you remember only the break, not the hand that dropped the glass) Du kallar det kaos när kanterna syns, men du byggde ett rum där allting skulle bli stumt (You call the edges chaos, but you built a room where everything would go mute) Jag såg dig falla, jag såg dig bli farlig, såg hur varje spricka gjorde luften klar (I saw you fall and become dangerous, saw every crack clear the air) Du var lättare förr när du höll ihop fint, när du log på beställning och svalde varje skrik (You were easier when you held together, smiled on command, and swallowed every scream) Plocka upp, lägg dig rätt, slipa ner, gör dig lätt (Pick it up, lie right, sand it down, make yourself light) Ingen vill skära sig på en själ som minns för mycket (No one wants to cut themselves on a soul that remembers too much) Du tror att smärta gör dig helig, men den gör dig svår att hålla i (You think pain makes you holy, but it makes you hard to hold) Och ingen stannar länge hos något som kan skära fri (And no one stays long with something that can cut itself free) Jag är inte felet i handen som slog, inte spillrorna du lämnade kvar (I am not the fault in the striking hand, not the shards you left) Jag är ljuset i kanten av brottet, jag är svaret som blänker och skär (I am the light at the break, the answer that gleams and cuts) Du ville ha mig mjuk som vatten, du ville ha mig rund och klar (You wanted me soft as water, smooth and clear) Men jag lärde mig av golvet hur man speglar den som slog mig (But the floor taught me to reflect the one who struck me) Vem blev du nu? Den du inte tål (Who did you become? The one you cannot bear) Vem släppte dig? Din egen kontroll (Who released you? Your own control) Vem plockar upp? Inte du (Who picks it up? Not you) I varje skärva hörs jag än (In every shard, I am still heard) Skärva, håll mig mot ljuset, allt du ville gömma syns i mig nu (Shard, hold me to the light, all you hid shows in me) Skärva, rör mig försiktigt, jag är inte trasig, jag är klarare nu (Shard, touch me carefully, I am not broken, I am clearer now) Skärva, du kallade mig trasig, jag blev något som skär tillbaka (Shard, you called me broken, I became something that cuts back) Skärva, se dig själv i mig, varje spricka blev ett öga som aldrig blundar mer (Shard, see yourself in me, each crack became an unblinking eye) Böj, nej, tig, nej, le, nej (Bend, no, hush, no, smile, no) Mitt nej ligger blankt på golvet (My no lies shining on the floor) Folk vill ha sår som kan sitta i ram, lagom mörka och lätta att förstå sig på (People want framed wounds, dark enough and easy) Men när du säger exakt hur det kändes, då blir rummet för litet och alla vill gå (But when you say exactly how it felt, the room gets too small and everyone leaves) De säger stark när du blöder i takt, svag när du vägrar förlåta på order (They call you strong when you bleed in rhythm, weak when you refuse to forgive on command) Vacker när sorgen är mjuk och diskret, ful när den pekar på vem som vet (Beautiful when grief is soft, ugly when it points at who knows) Jag också höll dig kvar, kallade buren för ansvar (I also held you back and called the cage responsibility) Jag också sänkte min röst och kallade tystnad för tröst (I also lowered my voice and called silence comfort) Om du fick låta som glaset som föll, skulle alla höra vem som tappade dig (If you could sound like the falling glass, everyone would hear who dropped you) Och om du fick lysa med alla dina brott, skulle mina fingeravtryck synas i dig (If you could shine with every break, my fingerprints would show in you) Säg inte hel när du menar lydig, säg inte lugn när du menar låg (Do not say whole when you mean obedient, or calm when you mean low) Jag har burit din version av mig tills jag hörde hur den sprack och dog (I carried your version of me until I heard it crack and die) Nu går jag utan att rundas av, nu sjunger kanten i min hud (Now I walk unrounded, now the edge sings in my skin) Om du inte tål mitt eko, var det aldrig fred du gav (If you cannot bear my echo, you never gave peace) Vem blev du nu? Den du inte tål (Who did you become? The one you cannot bear) Vem släppte dig? Din egen kontroll (Who released you? Your own control) Vem plockar upp? Inte du (Who picks it up? Not you) I varje skärva hörs jag än (In every shard, I am still heard) Jag var inte född för att passa i din hand (I was not born to fit in your hand) Jag var rädd för det ljus som läckte fram ibland (I feared the light that leaked through sometimes) Du kallade mig trasig för att slippa säga vass (You called me broken to avoid saying sharp) Jag kallade det omsorg när jag sopade bort glas (I called it care when I swept away the glass) Inget försvinner för att mattan ligger över (Nothing vanishes because a rug covers it) Det som krossas under tystnad lär sig sjunga när det blöder (What silence crushes learns to sing when it bleeds) Jag står kvar i spillret, inte ren, men äntligen sann (I stand in the wreckage, not clean, but finally true) Och jag ser mitt eget ansikte i varje bit jag fann (And I see my own face in every piece I found) Skär på skär, fel på fel, varje minne blir bevis (Shard on shard, wrong on wrong, every memory becomes proof) Alla blickar blir en dom, varje dom blir till is (Every look becomes a verdict, every verdict turns to ice) Jag går barfota genom allt du gömde, jag blir klarare för varje steg (I walk barefoot through all you hid, clearer with every step) Jag samlar, jag splittrar, jag tystar, jag klingar (I gather, split, silence, ring) Jag äger, jag speglar (I own, I reflect) Hela rummet ser vad du gjorde med mig (The whole room sees what you did to me) Vem blev du nu? Den jag höll ifrån mig (Who did you become? The one I kept from myself) Vem räddar dig? Inte den som slog mig (Who saves you? Not the one who struck me) Vem plockar upp? Jag gör det själv (Who picks it up? I do) Och varje skärva vänder sig mot dig (And every shard turns toward you) Skärva, håll mig mot ljuset, allt du ville gömma syns i mig nu (Shard, hold me to the light, all you hid shows in me) Skärva, rör mig försiktigt, jag är inte trasig, jag är klarare nu (Shard, touch me carefully, I am not broken, I am clearer now) Skärva, du kallade mig trasig, jag blev något som skär tillbaka (Shard, you called me broken, I became something that cuts back) Skärva, se dig själv i mig, varje spricka blev ett öga som aldrig blundar mer (Shard, see yourself in me, each crack became an unblinking eye) Skärva, låt mig ligga blank, jag behöver inte helas för att vara sann (Shard, let me lie shining, I do not need healing to be true) Skärva, hör hur rummet sprack, du kallade mig trasig, jag kallade mig kraft (Shard, hear the room crack, you called me broken, I called myself power) Håll mig mot ljuset, jag ser mig där (Hold me to the light, I see myself there) Allt som gick sönder visar vad det är (Everything broken shows what it is) Skärva i din hand, jag blev inte mindre, jag blev sann (Shard in your hand, I became true)
