[Verse 1] La chaîne rouillée se tend contre le grillage Une bête épuisée au bout de son âge Des yeux vitreux fixés sur l'horizon mort Un dernier souffle qui défie le vent du nord Rien à garder dans ces décombres froids [Pre-Chorus] Klor som skrapar mot betongens kant En gammal plikt som aldrig var sann Tänderna nötta mot nät av stål Ett eko som dör i ett ödsligt hål [Chorus] Hör vakthundens sista skall över snön Ett sista avsked till den frusna sjön Trance-syntar stiger mot en svartnad sky Medan fuzzen krossar allt vi ville bry Kedjan brister och marken ger vika till sist När allting slocknar som vi nånsin mist [Verse 2] Grinden hänger snett på ett knäckt gångjärn Inga vaktkurer kvar bakom sprucket järn Bara tomma hallar och ett dött revir Där nattens vindar till aska blir Skallet tystnar och tungan blir kall I ett rike av tystnad och ständigt fall [Chorus] Hör vakthundens sista skall över snön Ett sista avsked till den frusna sjön Trance-syntar stiger mot en svartnad sky Medan fuzzen krossar allt vi ville bry Kedjan brister och marken ger vika till sist När allting slocknar som vi nånsin mist [Guitar Solo] [Outro] Skallet dör ut Kedjan är lös Tystnad över bruket Slut
