[Vers 1] Är det kärlek vi har för varandra? Eller är vi kvar för vi vet inget annat? Jag vet att jag bryr mig om dig, men ibland vet jag inte längre vad som händer med mig. Det finns saker hos dig jag inte förstår, och du ser sidor hos mig som du inte når. Du har svårt att låta mig vara den jag är, och din kontroll är det som gör att jag drar mig isär. Du vill att jag prioriterar det du tycker är viktigt, jag tycker du fastnar i saker som känns oviktigt. Vi ser på livet från olika håll, och det gör att allting blir så svårt. [Pre-Chorus] Du tycker jag är gnällig, sur och svår, men jag känner att jag aldrig riktigt får det jag behöver, det jag förtjänar. Så jag frågar mig själv varje kväll: När är det min tur? [Refräng] Är det kärlek vi har, eller bara allt vi byggt upp? Är det vi som håller kvar, eller rädslan att ge upp? Vi säger att vi älskar, säger “vi löser allt”, men varför känns det ändå som att något blivit kallt? Är det kärlek vi har, eller minnen från förut? För varje gång vi bråkar känns det som vi tar slut. Jag vill tro på oss, jag vill stanna kvar, men jag måste veta om det verkligen är vi två som vill samma sak. [Vers 2] När du slänger pikar om det du inte gillar, får det mig att bli någon jag själv inte vill vara. Jag säger saker som jag ångrar efteråt, och varje liten konflikt blir större än den var. Vi säger att vi älskar varandra, att vi vill kämpa och lösa allt tillsammans. Men ibland frågar jag mig ändå: Är det här verkligen värt att stanna för? Vi har så svårt att förstå varann, ser våra brister men kräver mer än vi kan. Vi letar fel tills allting går itu, men någonstans där inne finns fortfarande jag och du. [Pre-Chorus] För du tycker jag är gnällig, sur och svår, men jag känner att jag aldrig riktigt får det jag behöver, det jag förtjänar. Så jag frågar mig själv varje kväll: När är det min tur? [Refräng] Är det kärlek vi har, eller bara allt vi byggt upp? Är det vi som håller kvar, eller rädslan att ge upp? Vi säger att vi älskar, säger “vi löser allt”, men varför känns det ändå som att något blivit kallt? Är det kärlek vi har, eller minnen från förut? För varje gång vi bråkar känns det som vi tar slut. Jag vill tro på oss, jag vill stanna kvar, men jag måste veta om det verkligen är vi två som vill samma sak. [Stick / Bridge] Tänk om vi bara släppte taget, om allt vi byggt och allt vi varit? Tanken känns för hård, för du har varit en så stor del av mitt liv. Vi har byggt ett liv som är vårt, så många minnen, både fint och svårt. Och jag vill fortfarande känna att det är vi, att det är du och jag för resten av våra liv. Men om kärleken inte längre finns där, om vi bara håller fast för allt vi har… Då måste jag våga fråga mig själv: Är det kärlek — eller är det bara rädsla? [Sista refräng] Är det kärlek vi har, eller bara allt vi byggt upp? Är det vi som håller kvar, eller rädslan att ge upp? Vi säger att vi älskar, säger “vi löser allt”, men varför känns det ändå som att något blivit kallt? Är det kärlek vi har, eller minnen från förut? För varje gång vi bråkar känns det som vi tar slut. Jag vill tro på oss, jag vill stanna kvar, men jag behöver veta om vår kärlek finns kvar. [Outro] Kanske är det inte vi som är fel, kanske har vi bara tappat bort vår del. För kärleken… den kanske finns kvar, men är det kärlek vi känner — eller allt vi byggt upp som håller oss kvar?