Vers 1 I hamnarnas gränder där kortspelen går, där sitter Marina och lockar på får. Med hjärter i handen, ett ess vid sitt bröst, hon vinner ditt silver, din ära, din tröst. Refräng Åh, sjung om Marina, Djuphavets dotter, hon duperar i spel och stjäl dina lotter. När flaskorna klirrar och vågorna slår, nog finner du börsen, men inget består. Vers 2 En sjöjungfru räddade flickan en natt, gav henne en gåva, förbannelse skatt. Hon kallar på vågor, på stormar och svall, och sjömän går under i djupets förfall. Refräng Åh, sjung om Marina, Djuphavets dotter, hon duperar i spel och stjäl dina lotter. När flaskorna klirrar och vågorna slår, nog finner du börsen, men inget består. Vers 3 Som passopp för herrar på resa till land, försvinner ju alltid juveler ur hand. Men fjället hon bär ifrån djupet en gång, det glimmar och minner i visornas sång. Refräng Åh, sjung om Marina, Djuphavets dotter, hon duperar i spel och stjäl dina lotter. När flaskorna klirrar och vågorna slår, nog finner du börsen, men inget består.