[INTRO – låg manlig röst / avlägset ylande] Wolf pack... Wolf pack... Wolf pack... De kastade mig till vargarna... They threw me to the wolves... trodde jag skulle dö där. De visste inte vad hunger gör. HU... HU... HU! [VERSE 1] De kastade mig ut i den mörkaste natt, utan en vän, utan namn, utan skatt. De trodde min eld skulle slockna till slut, men askan blev glöd när jag vägrade ge upp. Jag gick genom mörkret, jag lärde mig se, jag föll genom helvetet — reste mig med. De ropade: "Där är han, nu är han förlorad!" Men skogen blev tyst när vargarna spårade. Wolf pack... Wolf pack... [PRE-CHORUS] Jag hörde ett ylande långt bortifrån, en röst genom mörkret, en uråldrig ton. Jag följde den kalla vinden mot norr — och vargarna väntade bakom min dörr. [CHORUS – MASSIVE] DE KASTADE MIG TILL VARGARNA! THEY THREW ME TO THE WOLVES! JAG KOM TILLBAKA MED EN VARGFLOCK! I CAME BACK WITH A WOLF PACK! Jag kände hunger! Jag kände köld! Jag bar mina ärr som gammalt guld! DE KASTADE MIG TILL VARGARNA! MEN VARGARNA KOM TILLBAKA MED MIG! HU! HU! HU! [VERSE 2] Jag sov under stjärnor med frost i mitt hår, med blod på min hand och is i mina spår. Ingen kom efter, ingen hörde mitt namn, men något i mörkret höll elden i brand. Jag lärde mig tåla det andra fördömt, jag lärde mig stå när mitt hjärta var tömt. Jag lärde mig tystnad, jag lärde mig mod, jag lärde mig springa när marken var blod. [VERSE 3] De trodde att ensamhet skulle bli min grav, men ensamheten lärde mig vad styrka är av. De tog min trygghet, de tog min ro, men gav mig en hunger som aldrig dog. Ei perkele! Jag vägrade falla! Jag reste mig upp när de ville mig kalla för svag, för förlorad, för färdig, för död — men vargarna hörde mitt hjärta slå glöd. [CHORUS] DE KASTADE MIG TILL VARGARNA! THEY THREW ME TO THE WOLVES! JAG KOM TILLBAKA MED EN VARGFLOCK! I CAME BACK WITH A WOLF PACK! Ingen krona! Ingen tron! Bara styrka i min kropp och eld i min ton! DE KASTADE MIG TILL VARGARNA! MEN VARGARNA KOM TILLBAKA MED MIG! [VERSE 4] Nu hörs våra steg över frusen mark, hundra hjärtan slår i samma takt. En flock i natten, en storm genom skog, ingen står ensam när vargen väl tog. Vi springer tillsammans, vi jagar vår väg, vi böjer oss aldrig för rädsla eller svek. De ville se mig ensam, de ville se mig svag — nu hör de vårt ylande vid gryningens dag. [VERSE 5] Jag kom inte tillbaka för att söka revansch, jag kom tillbaka med hunger och balans. Det gamla jag dog där i mörkret en natt, och ur askan reste sig något de aldrig har fattat. Min tystnad är styrka, mitt lugn är kontroll, jag behöver ej skrika för att känna min roll. De frågar vem jag är — jag svarar med blick: Jag är den som överlevde när allt annat gick. [VERSE 6] Vargen går främst, men flocken går nära, vi bär våra ärr, men vi bär dem med ära. VOIMA! VOIMAA! KUNNIA! TAHTO! Vi faller ibland men vi reser oss snart, för vägen blir hård när ditt hjärta blir klart. Och varje gång världen försöker oss slå — blir flocken bara starkare ändå. [BRIDGE – BUILDING] De trodde de kastade mig bort... Men de gav mig skogen. De trodde de gav mig döden... Men de gav mig hunger. De trodde jag skulle återvända ensam... [WHISPER] Men de hade fel. [BUILD] En varg... Två vargar... Tio vargar... Hundra vargar... HELA FLÖCKEN! [VERSE 7] Nu går vi i gryning när natten är slut, med vinden i ryggen och blicken framåt ut. Vi bär ingen rädsla, vi bär ingen skam, för allt som försökte krossa oss gjorde oss tam— Nej! Gjorde oss vilda! Gjorde oss fria! Gjorde vår hunger till ren energi! [VERSE 8] Jag minns varje natt som jag kämpade kvar, jag minns varje röst som sa: "Du är klar." Men skogen minns allt, varje steg, varje sår, och vargarna minns vem som överlevde igår. Så låt dem nu tala, låt orden försvinna, vi har redan lärt oss hur stormar ska vinna. Ingen kan stoppa en flock som har sett hur mörkaste natten blir början på rätt. [VERSE 9 – FINAL RISE] Nu är det dags! It's time! Dags att resa sig! Dags att gå! Ingen återvändo! Ei paluuta! Vi springer tillsammans där vägen än går, med eld i vår blick och med kraft i våra spår. De kastade mig till vargarna — jag kom tillbaka med dem. De ville se mig falla — nu hör de våra steg. De ville göra mig ensam — nu är jag aldrig ensam. [FINAL CHORUS – HUGE CHOIR] DE KASTADE MIG TILL VARGARNA! THEY THREW ME TO THE WOLVES! JAG KOM TILLBAKA MED EN VARGFLOCK! I CAME BACK WITH A WOLF PACK! VI KÄNDE HUNGER! VI KÄNDE KÖLD! VI BAR VÅRA ÄRR SOM GAMMALT GULD! DE KASTADE MIG TILL VARGARNA! MEN VARGARNA KOM TILLBAKA MED OSS! VARGFLOCK! VARGFLOCK! VARGFLOCK! HU! HU! HU! [VERSE 10 – OUTRO / SLOW AND EPIC] Så yla mot månen, låt natten förstå, att de som blev kastade lärde sig stå. Vi kom genom mörkret, vi kom genom eld, med vargar vid sidan och frihet i själ. Nu springer vi framåt. Nu är tiden här. Det finns ingen kedja. Det finns ingen rädsla. Bara vägen. Bara flocken. Bara nästa steg. [WHISPERED CHOIR] Vargflock... Wolf pack... Wolf pack...
