Blå krita Text och musik: Björn Wadström Pappa brukade sjunga vid diskbänken en låt han hört på radion nånstans. Jag låg på golvet med en trasig bil och världen var så liten där jag fanns. Sen kom det papper i lådan ett märke, en stämpel, ett kallt beslut. Vi bar ut våra minnen i påsar och dörren sa ingenting när vi gick Men en gång hade vi ett kök en stol som bara var min. En gång fanns det en vägg där jag målade med blå krita . Nu sover vi nära stationen pappa viskar: "vi klarar det här" men ibland när han tror jag somnat, faller en tår i mitt hår. Politiker pratar om val och valfrihet men vi fick aldrig välja nåt. Dom sålde huset till nån fond i London och vi försvann som ett bortblåst moln. Men en gång hade vi ett kök en stol som bara var min. En gång fanns det en vägg där jag målade med blå krita . Nu sover vi nära stationen pappa viskar: "vi klarar det här" men ibland när han tror jag somnat faller en tår i mitt hår. Kanske finns det ett fönster igen kanske finns det en doft av bröd. Men nu ritar jag med fingret på marken spår som vinden för bort
