Junie Chavez bakom ratten ikväll 940’n spinner, går ändå snällt Jim sitter bredvid, försöker va’ lugn men hjärtat slår hårdare än basen i dunk Gatlysen glider över hennes hår han tänker “hur kan nån va’ så fin som du är?” Han byter en låt, sen byter igen mest för att slippa säga det han känner (Refräng) Junie kör genom natten, lugn och fri Jim bredvid fastnar i sitt “tänk om det blir” nåt som förstör det som redan är bra men han vet att han måste säga det idag (Vers 2) De stannar till vid en tom parkering motorn går tyst, bara svag vibration Hon lutar sig bak, kollar på honom “du blev plötsligt tyst… vad tänker du om?” Han skrattar lite, men rösten den spricker “okej… jag säger det nu, innan jag sticker ur det här modet jag aldrig har haft för du gör mig modig… det är ganska knasigt” (Stick – Bekännelsen) “Junie… jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här men varje gång du ler så fastnar jag där Jag försöker spela cool, men det går inte alls för jag gillar dig… mer än bara normalt” “Det kanske låter lite fel eller sent men med dig här känns allting rätt” (Refräng – efter bekännelsen) Junie ler lite snett, kollar ner sen tillbaka på honom, lite mer Hon tar hans hand, säger “du är seg” “jag har väntat på det där… rätt länge” (Outro) 940’n rullar igen genom natten så fin men nu är det inte bara han som är din Junie Chavez och Jim bredvid två hjärtan som hittat nåt på riktigt
