[Verse 1] Han satt där vid väggen, med armarna i kors och såg på alla andra. "Jag dansar inte", sa han innan någon ens frågat. Fem minuter senare hade någon lagt en tamburin i hans hand. Ingen vet riktigt hur det gick till, men plötsligt hittade han rytmen. [Chorus] Det finns alltid någon som alltid säger nej först. Och nästan varje gång är det just den som skrattar högst när kvällen är slut. En melodi bryr sig inte om vem du varit hela veckan. Den knackar bara på och väntar tills du öppnar dörren. [Verse 2] Hon glömde orden mitt i refrängen. Då glömde alla andra att vara rädda. Så vi hittade på nya. Och märkligt nog lät de ännu bättre. Ingen kunde längre sjunga på riktigt samma sätt. [Bridge] Kanske är det därför de bästa kvällarna inte går att planera. De bara händer när ingen försöker få allting perfekt. [Final Chorus] Så nästa gång musiken börjar, vänta inte på det perfekta ögonblicket. Det kan redan ha hittat dig innan du ens märker det. Och om någon frågar vem som sjöng bäst den kvällen, är det egentligen ingen som minns. Men alla minns den lyckliga känslan. [Ending] [Fully resolved ending, natural final release.]
