[Vers 1] Jag gav dig mitt hjärta denna första advent, när vintervinden sjöng så stilla genom gren och tält. Du kom med egen termos, log och sade: “något luktar bränt,” och tände ljuset varsamt, som om tiden nästan vänt. [Vers 2] Du sa att kärlek smakar bäst när den är mjuk och kall, Du åt upp min förväntan som lussebullar utan saffran alls. Kvar fanns bara smulor när du gick förbi — nu sitter jag i decemberdis med ljus som frusit till is. [Refräng] Nu är jag tyst som en kyrka före midnattsmässans sång, som en ensam katt i fönstret när natten känns för lång. Med en halsduk utav längtan, stickad djupt av skam, mumlar jag psalmer mot en frusen vinterdamm. [Vers 3] Du packade mina känslor i en liten burk med brodyr, märkte den: “För gammal — släng den när nyårsdagen gryr.” Sa att jag var som allra vackrast när jag stod i fryst choklad och lät mig stelna långsamt bredvid pepparkakorna [Vers 4] Förr drömde jag om glöggens värme, stjärngossars vita tåg, men nu räknar jag decemberdagar som går vind för våg De säger att såna som jag aldrig fäller tårar mer, men jag gråter tyst i moll när klockan slår tolv och allting sker. [Refräng 1] Nu är jag bara lilla jag i adventens kalla rum, med tankar som snöar inne och en plogbil som inte kom. Jag nynnar “Nu tändas tusen juleljus” i natten som ett fån medan stjärnan i mitt fönster blinkar hårt som ett hån [Bridge] Och när Lusia-tåget vandrar förbi i stadens hus, viskar jag ditt namn så svagt att ingen hör ett sus Din skugga dröjer kvar som en tom flaska glögg i vindens brus, och jag står med kalla fötter, med en själ av släckta ljus. [Refräng 2] Jag gav dig mitt hjärta — du stekte det i nejlikans doft och ånger serverade det stilla, kallt, med torkad apelsin till lovsånger. Nu är jag blöt och vilsen, halvt förlorad av julens absent , bara en ensam själ i advent… en ensam, liten själ… i… advent. [Outro] Jag går runt mitt eget namn i snö när klockan slår, tick-tack går december, men tystnaden består. Du sabbade min lucia — men jag vandrar ändå hem. Och viskar: god fortsättning, trots att hjärtat svider än.
