Stegen ekar längs en grånad brygga Som ett brev jag aldrig skickade Du sa att havet aldrig ljuger Men det teg när du försvann Och vinden rör mitt namn som du gjorde en gång Med salt i såren, men hjärtat slog ändå Jag läker i det långsamma ljuset Där horisonten brinner utan brand Faller fritt i tidens djupa andetag Och jag minns hur du höll mig kvar Du byggde tystnad mellan våra andetag Som sand som silar ur en hand Men havet bar mig när benen vek sig Och vågorna vet var jag har gått Och skymningen har inga löften kvar Men stillheten bär ett nytt svar Jag läker i det långsamma ljuset Där horisonten brinner utan brand Faller fritt i tidens djupa andetag Och jag minns hur du höll mig kvar Jag läker i det långsamma ljuset Där horisonten brinner utan brand Faller fritt i tidens djupa andetag Och jag minns hur du höll mig kvar