En sång I serien hemlöshet Text & musik Björn Wadström Jag ser dig när du tömmer askkoppen, ditt tysta andetag bland fimparnas gråa hav. Jag ser dig vid återvinningen, din pinne sjunger mot burkarna i kvällens ljus. Jag ser dig, där i rörelsen, där vardagen blir till sång. Du samlar det som andra lämnat, och bär det som om det var guld. Jag ser dig när du cyklar genom natten, kassarna svänger som vingar vid dina sidor. Överfulla av burkar, men fyllda med något mer – en stilla kraft, ett hjul som aldrig stannar. Jag ser dig, där i rörelsen, där vardagen blir till sång. Du samlar det som andra lämnat, och bär det som om det var guld. Jag ser dig i vinterkläder fast det är sommar, du bär din egen årstid som en hemlig värld. Jag ser dig bädda med tidningar i skogsbrynet, en bädd av ord för natten, en plats där natten blir din vän. Jag ser dig, där i rörelsen, där vardagen blir till sång. Du samlar det som andra lämnat, och bär det som om det var guld.
