[intro] två händer om jag tar mina händer du tar dina händer vi tar varsitt tag lyfter lätt kanske vi kan skaka av dammet från all död romans alla drömlösa nätter från den filt av längtan vi vill lägga på en äng i ett fantasiland där de perfekta fjärilarna som brukat bo i våra magar flyger fria det perfekta trädet som utan att ha en massa störande insekter eller fallande löv och barkbitar står med precis den där biten skugga så att matkorgen står svalt och ifred där den där lilla bäcken, lagom djup lite småkall så att vi kan våga ta ett dopp jag får se dig rysa till när vattnet smeker dig kropp när din hud minns mina händer och dess längtan efter ny beröring fyller dig du vänder dig om med utsträckta händer ser på mig tyst med uppmaning i ögonen som utan tvekan säger mig kom nu på en gång håll mig varm i en drömdimma där en hand söker en hand det kan bli något utöver en dröm men min längtan söker efter ängen trädet bäcken vår filt mest av allt dig så två händer hand i hand kunde vandra ut på vår äng två händer äntligen i beröring två händer mjukt i varandra njutande av den beröring de förtjänat så länge förnekade av alla verklighetens vardagens måstenas förtyck men mer fria glada äntligen två händer [outro]
