Allt Jag Redan Skrivit

Jag vill skriva nåt nytt Nåt som känns som nu Men fingrarna rör sig bara över gamla spår Och jag tänker ibland att det kanske blir så här när man håller kvar för länge för hårt, för många dar Jag har redan skrivit den här sången Flera gånger, i andra former Med nya ord, men samma känsla Och ändå sitter jag här och skriver den igen Allt det stora har tystnat Bara tyngd i bröstet kvar Ingen frågar hur jag mår men jag håller koll ändå Jag försöker vara lugn inte bråka, vara klok Men ilskan ligger kvar och jag sväljer den varje dag Jag har redan skrikit i tystnad Lagt orden i långa led Vägt varje liten känsla mot vad som känns rimligt med Och ändå spricker jag på små, små saker Jag ser på det jag skrivit försöker känna nåt Men varje rad känns gammal och pennan håller fast vid allt Hur många gånger ska man säga “jag är inte galen – jag är trött”? Hur många varianter måste man berätta innan man får skriva nåt nytt? Och ändå sitter jag här igen Tom men hjärtat slår För nånstans vill jag tro att det finns en rad jag inte rört En som öppnar ett fönster och inte bara ett sår Jag har redan skrivit den här sången men kanske är det okej Kanske måste vissa ord få repeteras för att man ska orka gå vidare ens lite