[Intro] Ey, lyssna noga! Elefanten ger ett flow. Är ni redo ? [Verse 1] Eleonora säger ja innan frågan ens är klar, någon behöver hjälp — hon är redan på väg dit, såklart. Salicylsyra, ny outfit, spontanköp på rad, “Äsch, det löser sig!” — hon lever som en miljonär på lånad dag. Månadshyran väntar, men hon klickar ändå köp, “Jag fixar det, jag löser det” — hon kör sitt eget race. Nån har tappat bort sin plånbok, nån behöver skjuts, hon räddar hela gänget — själv går hon på sista batteriet. Hon kommer hem med barr från ännu ett uppdrag, frågar sig i spegeln: “Vad fan höll jag på med idag?” Men mobilen börjar ringa — nån behöver hennes råd, “Äsch, det löser sig!” — och så är Eleonora på’t igen. [Chorus] Jag fixar det, jag löser det, äsch, det ordnar sig, jag gör det med. Jag fixar det, jag löser det, alla andras kaos? Jag tar det med. Jag fixar det, jag löser det, säger ja innan jag ens hinner tänka rätt. Jag fixar det, jag löser det, men vem fixar Eleonora när hon själv behöver hjälp? [Verse 2] Fredag kväll, hon skulle faktiskt ta det lugnt, men nån har tappat bort sitt gäng och någon annan mår tungt. Eleonora dyker upp: “Kom igen, jag löser det”, fem minuter senare har hon styrt upp hela stället. En drink blir två, sen tre — “jag har koll, det är ingen fara”, hon dansar genom kvällen som om natten aldrig finns. Nån ropar “Eleonora!” — hon vänder sig och ler, “Jag fixar det, jag löser det” — fast benen säger mer. Hon säger “bara en till”, fast klockan redan slår, någon behöver skjuts och hon vet precis hur det går. “Jag fixar det, jag löser det” — hon kör på som vanligt, sen undrar hon på morgonen varför det alltid blir fem för mycket. [Pre-Chorus] Sen vaknar hon med baksmällans ångest, “Vad hände?” — säger hon och stirrar på sin mobil. “Jag fixar det, jag löser det” — fast minnet säger nej, Eleonora blundar hårt: “Det där var inte jag… väl?” [Bridge] Kanske är styrka inte att alltid stå kvar, kanske är det starkt att säga: “Nej, jag klarar inte det här.” För även den starkaste behöver få släppa taget ibland, du måste inte bära allt — du får lägga ner ibland. [Outro] Sensmoralen är enkel, men kanske svår att se, du behöver inte säga ja bara för att du kan ge. Att vara stark är inte att tåla allt som kommer emot — ibland är det starkaste du kan göra att säga nej och ta det lugnt.
