Mmh-hmm, aah. Betonglådan påå, Ume'dalen Anstalten, i Umeåå.. Säkerhetsklass två, Kunde inte hålla mig nåå' i år. Mmh-hmm, ooh. Jag kommer hem i jul. Jag kommer hem i år. Även, om, jag, måste gå. Skit-samma om mina skor, nötts ned, Till mina bara tår. Mmh-hmm, Att vakterna, ej märkt att jag dragit, är int' nåå jag råår på. Kunde ej spendera ännu en jul, med bara bröd, ock, vatten. Spela kort går ju bra, Men, inte varje daa', det vet , te'-till-ock-med katten. Jag har rymt. Jag har rymt. Jag har äntligen rymt. Jag kommer hem i år Jag kommer äntligen hem i år Fäll ej en tår för mig i år. Jag kommer äntligen hem! Gaturna på väg' hemöver. Är frostig' , o, kall' Mmh-hmm, ooh. Snö-täckta, Tallar ock Björk, runt'om Snön, knarrar under mina fötter. Rostiga' Gatuljus lyser opp, nattens mörker. När jag skall hem te' mina rötter. Varje steg jag tar, Tar mig närme', Mariehem Tar över en timme, innan jag ser folk-stimme'. Var nu ett par år sedan, men ser ett hus ja' känner igen. Ser en familj igenom fönstre', Dom firar jul, som dom bör i vårat hem. Mmh-hmm, ooh. Den vita snön, Blinkar numera blått, Men, ja' e' glad, även fast det är kallt o rått. Jag hade rymt. Jag hade rymt. Jag hade äntligen rymt. Jag kom nästan hem i år Jag kom nästan hem i år Fäll ej en tår för mig i år. Jag kom nästan, äntligen hem! ||| English Translation ||| Mmh-hmm, aah. Concrete box on, Ume’dalen The facility, in Umeå.. Security class two, Couldn't keep myself there any longer this year. Mmh-hmm, ooh. I’m coming home this Christmas. I’m coming home this year. Even if I have to walk. Doesn’t matter if my shoes Are worn down to my bare toes. Mmh-hmm. That the guards haven’t noticed I’m gone Isn’t something I can control. I couldn’t spend yet another Christmas With only bread and water. Playing cards is fine, But not every day, everyone knows that, Even the cat knows that. I’ve escaped. I’ve escaped. I’ve finally escaped. I’m coming home this year. I’m finally coming home this year. Don’t shed a tear for me this year. I’m finally coming home! The streets on the way home. Are frosty and cold. Mmh-hmm, ooh. Snow-covered pines and birches all around. The snow crunches beneath my feet. Rusty streetlights light up the night’s darkness As I head home to my roots. Every step I take brings me closer to Mariehem. It takes over an hour before I see crowds. It’s been a couple years, but I see a house I recognize. I see a family through the window. They’re celebrating Christmas, as they should in our home. Mmh-hmm, ooh. The white snow now flashes blue, But I’m glad, even if it’s cold and rough. I had escaped. I had escaped. I had finally escaped. I almost made it home this year. I almost made it home this year. Don’t shed a tear for me this year. I almost finally made it home!
