Junie Chavez kör, handen på ratten Jim bredvid, men blicken fastnat på hennes läppar när hon ler lite snett han tappar fokus, glömmer vad som är rätt Hon säger “varför är du så tyst?” han ba’ “ingen aning”… men det är visst för varje gång hon lutar sig nära blir hela hans värld lite svårare att bära (Refräng) I 940’n, sent i natten fönstren immar igen av skratten men det är nåt mer i luften nu något som bara finns mellan mig och du Junie Chavez, så nära intill Jim tappar kontroll fast han försöker va’ chill Hjärtat slår, händerna vet att det här är mer än vad nån av dem sagt än (Vers 2) Hon höjer musiken, lutar sig bak benen upp, han vet inte vart han ska ta vägen strax “du stirrar igen”, säger hon lågt han ba’ “kan du skylla på mig? du gör det svårt” Hon skrattar till, lutar sig fram viskar nåt tyst som får honom varm Tystnaden efter säger allt värmen i bilen är plötsligt inte kall (Stick) Han vågar till slut, handen i hennes hon stannar bilen… kollar på honom igen sen “Inte så blyg längre?” säger hon mjukt han ba’ “bara när det gäller dig… det är sjukt” (Refräng) I 940’n, mitt i natten hjärtan rusar snabbare än takten Ingen annan, bara vi två kvar i en stund som ingen annan har (Outro) Junie Chavez, blickar som bränner Jim som äntligen följer vad han känner En bil, en natt, inget mer behövs för allt som händer… det känns ändå
